Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
däst historiens bokstaf, men icke dess anda; om den visade
oss menskligheten, från tidens början krypande för skenet af
odling, dygd och borgerlig lycka, och det med den framgång,
den bönhörelse, som kommer en sådan afgudatjenst till del;
då hade man i sanning rätt ingenting annat att göra, än
lägga händerna i skötet och afvakta slSgtets undergång.
»Men så länge den allmänna erfarenheten instämmer med
den enskildes hopp, i en tid då sinnenas iakttagelser,
liksom reflexionens, vittna att hyfsningen går framåt, äj- det
vår pligt att med alla krafter befordra denna hyfsning, som
belt visst skall omskapa jorden till en bättre bostad för
förnuftiga varelser, än den för närvarande år. Menniskoslägtet
i dess helhet kan icke ega något annat mål än individen.
Ar dennes mål att komma utur inskränkning och mörker till
frihet, ljus och kraft i det goda, så är det lika visst bela
slägtets. Liksom ingen varelse uppstår af slump, för ett lif
utan ändamål, likaså har den stora, lefvande organismen,
som inom sig innesluter så många menskliga öden, äfven i
och för sig en bestämmelse. Menniskoslägtet har nemligen
lika litet som den enskilda menniskan kommit på jorden
blott för att uppspira, kulminera och dö. Gäller det för den
ena att utveckla medvetandet 0111 sitt ursprung och sitt
ändamål, så gäller det lika visst för den andra; det bela kan ju
icke vara ofullkoinligare än sin del. Blefve individens bästa
sträfvande ironiseradt af mensklighetens allmänna öde, då
vore vi i sanning slafvar under en förtviflad verldsordming.
»Den förgångna tiden tycks ha egt föga blick för
öfverensstämmelsen mellan slägtets mål ocli individens; nutiden
börjar att varseblifva den, och för framtiden skall den nog
blifva fullkomligt klar. Begreppet om denna
öfverensstämmelse är utan tvifvel det mest karakteristiska draget i vår
tid, men ännu är det blott i knoppningen. Har odlingen
krupit fram, så länge den var omedveten om sitt mål, bör
den vilja flyga till målet, när den en gång rätt vet hvarthän
den vill. Hafva kulturfolken, ledda endast af instinkten, gått
framåt, böra de, ledda af vaket medvetande 0111 sitt
sträfvan-des mål, vida snabbare bringa till stånd en sedlig
pånyttfödelse i verlden.
»Blåser emellanåt ett friskt luftdrag genom vår titi, så
är det i detta medvetande det har sitt ursprung. Om midt
i tidens qvalm och trängsel våra lungor någongåug känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
