Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
sig upplifvade, liksom nar man vid öppnade fönster första
gången inandas den ljumma vårluften, så är det tron på en
bättre framtid för vira efterkommande, som sålunda
uppmuntrar oss.»
Så långt vår enstöring. Måhända skola yttringarne af
hans djupa missnöje med det närvarande bemötas med den
vanliga förebråelsen för ofördragsamhet och den lika
vanliga uppmaningen att sätta något bättre i stället för det
klandrade. Gud sjelf har tålamod att vänta, menar man,
och liar han tillåtit vårt slägte att stappla fram genom
sekler, cå har menniskan intet annat att göra än resignera sig,
äfve» om det så skulle fortfara till tidernas ända.
Härmed må nu vara huru som helst. Ofördragsamheten
med missbruk saknar dock helt visst icke sin befogenhet. Det
negativa är ju det element, hvari menniskan lättast rör sig.
Henies känsla af ett missförhållande kan vara ganska vaken,
utan att hon derför kan bidraga till dess afhjelpande; men
känslan är icke desto mindre både riktig och befogad. Det
positiva, det skapande, tillhör en vida högre varelsernas
ordning. Om vi uppträdde med initiativer, så fuskade vi uti
Försynens handtverk, ett anspråk, som det vore lika förmätet
att framställa som omöjligt att uppfylla.
Derföre griper man alldeles miste, när man vill nedtysta
niissiöjet genom erinringar om dess vanmakt att sätta något
bättie i etället. Känslan af brist i vår sedliga tillvaro är
födsbmärtan för den bättre verklighet, som en gång skall
hugsvala ett fullkomligare menniskoslägte. Den positiva
hjelpen från ofvan kommer, mon först på den negativa
längtans och bönens väg. Aldrig har ännu någon förnyelsekraft
inbritit i menniskoverlden, utan att menniskohjertat genom
mer eller mindre medveten åtrå likasom dragit den till sig.
Förttav vilkoret för att förvärfva ett bättre är ett fullt och
starlt medvetande af bristerna i det man har. Ett sådant
nied-vetaide, rätt liHigt och allmänt kändt, och ett nytt skifte i
vårt sedliga lif skall icke dröja att inträda. Det klara
begreppet om andens ursprung och bestämmelse blir då icke längre
ett linga fåtals egendom, utan en hela slfigtets gemensamma
tillhörighet, lika allmän som nu andedrägten och lifvet. Det
djtqa allvaret med vår tillvaro söker ingen misslyckad qvick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
