Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
het längre att bortgyckla; det intager sin plata såsom det
första ämnet för hvarje menniskas eftertanke.
Långtifrån att lifvets saft är uttömd, gömmer framtiden
ännu okända njutningar, ännu oanade vederqvickelser för hjerta
oeh ande. Friska källor till andlig och timlig lycka springa
upp för hvarje ny generation. Och likväl dö forna
glädjeämnen ej bort vid de nyas uppkomst. Hvarje äkta lycka, som
njutits af en generation, står, förstärkt och förnyad, äfven alla
de följande till buds. De rena nöjen, som för årtusen sedan
kommo menniskohjertan att klappa, äro icke föråldrade den
dag som nu är, utan utgöra ännu alltjemt grundvilkoret för
den närvarande mensklighetens sällhet. Nya gåfvor utdelas,
men de gamla tagas derföre icke tillbaka.
O O
Icke glädjeämnena sjelfva, endast smutsen, som vid dem
fästat sig, sköljer framtidens flodsvall bort. Redan har en
och annan lyssnande ensling, midt i nutidsbullret, förnummit
källsprången till det friare, renare och friskare lif, som era gång
skall uppvälla på jorden.
Väl honom om ban då också förmått röja undan något
af det grus, som stänger dess väg!
†
XVI. ET FOLKELIVSBILIÆDE FRA IIAVKANTES *)■
Endelig udpaa Vaaren, da Skiftetiden kom, og Havfisket
tog sin Begyndelse, vandrede Ananias ind i sin Tjenste paa
Præstegaarden. Som rimeligt var, blev der stor Foruradring
over dette mellem de andre Tjenere, thi for det Förste vnr
han unödig, hvor han kom til; men meget nödvendig, hvor
han kom ifra; og dernæst vidste hvert. Menneske, at ikke
alt var saa lige til mellem Præsten og ham, og hvoidan der
skulde komme Hygge ud af digt forstod ingen. Men det
tog en hel uventet Retning. Aldrig havde Forhold mellem
Husbond og Tjener været bedre end mellem Præsten og
A-nanias. Blev der boldt en Raadslagning om noget, var det
gjerne ham, som först blev adspurgt, og hvis hurtige Skjün
toges til Fölge. Forklarede Præsten en Tings Nytte eller Skade,
da var det til Ananias han vendte sig med Ord og Miner,
og hvis Svar han fornennnelig lyttede til eller rettedc paa.
’) Forts, från föregående häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
