Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
sof af den cyniska skolan, benämnd Arlekin, uttala sina
åsigter om menskligheten, eller har feen den utsökta
förbindligheten att bereda oss ett samtal med den store
peripate-tikern Aristoteles sjelf, som låter oss höra sina tankar om
den bästa konstitutionen. Med tillhjelp af samma trollspö’
göra vi, i sällskap med en annan märkvärdig personlighet,
Den Vandrande Juden, en stor, tvåtusenårig tur omkring
verlden, och förflyttas derefter midt i skötet af den lilla
negerrepubliken Liberia.
Regeln om rummets och tidens enhet är således, som
vi se, ej synnerligt iakttagen i denna senaste produkt af
Laboulayes penna. Denna fantastiska regellöshet inskränker
sig dock blott till den yttre anläggningen. Stilen och språket
utmärka sig som vanligt genoin sin rena och regelbundna
skönhet och stå i intet hänseende efter något af hans
föregående arbeten.
Öfversättningen, af O. W. Ålund, är ett af dessa fina
och omsorgsfullt utförda arbeten, som man är van att erhålla
af denna hand, och hvilka förena den samvetsgrannaste inre
trohet med denna sjelfständighet i stilen, som allena kan
höja öfversättningskonsten från kopieringsmaskinens
mekaniska färdighet till värdigheten af verkligt skriftställarskap.
Att Laboulaye på »Vår Bokhylla» fått plats bredvid Ibsen —
»Kung Pudel» bredvid »Feer Gijnt» — är en ren slump, men en
slump, »som ser ut som en tanke», och väl kunde locka oss till
intressanta jemförelser, oin ej bristande utrymme och förmåga lade
hinder i vägen. Nu måste vi lemna jemförelsen åt läsaren sjelf, i det
vi blott i förbitlygten framhålla några af de närmaste
anknytningspunkterna mellan det franska och det norska arbetet. Så t. ex. äro
de ju båda alster af snillet och fosterlandskärleken i förening,
uppenbarade under den negativa formen af en dräpande satir. BAda
äro de tendensskrifter, iklädda trollsagans fantastiska form; båda
röra de sig mera med personifierade idéer än med lefvande
personligheter; båda trotsa de konstens gamla reglor och ha dock
förstått att bibehålla något af konstverkets fulländning och
helgjutenhet. Men likheterna sträcka sig ännu längre. Bjuder oss Kung
Pudel på feernas förtrollande sällskap, så presenterar oss Peer Gynt
för Dovregubben och hans hof; har den förre sin Aristoteles, så har
den senare sin Begriffenfeklt, och när den förre ger oss fri resa
med »Den vandrande juden», så inbjuder oss den senare att ta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
