Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
liten lof i sällskap med »den Magre». Visar Kung Pudel genom sin
»Rektor» huru man »föryngrar ett föråldradt språk och förvandlar dess
vulgära former till ett förfinndt och mystiskt uttryckssätt», så lär
oss Peer Gynt, genom sin malabariska »Maalstræver», konsten att
föråldra ett föryngradt språk och återföra dess förfinade former till
ett »vulgärt», men derför icke mindre »mystiskt» uttryckssätt. Har
[ den ene sin Giroflet, så har den andre sin Solvejg. Har Kung
Pudel sina Tokar, sina Pratmakare, sin Touche-à-tout och sin
Pieborgne, sä har Peer Gynt en samling af icke mindre
typiska karakterer i sina vänner: Master Uotton, Mr Ballon, Herr
Trum-petenstråle och framför allt i — sig selv. Och härmed äro vi nu
midt inne i det norska dramats brännpunkt, och i och med
detsamma äfven öfver på motsatsernas område. Vill man nemligen
i få ord uttrycka grundmotsatsen hos våra båda författare, kunde
man säga att Laboulaye sträfvar att frammana detta selv (det
nationela sjelfmedvetandet, det folkeliga jaget), Ibsen åter att
undertrycka det. Båda handla dock af djupaste öfvertygelse och båda
handla rätt. För att förklara denna paradox och på samma gång
linua lösningen till den skenbara motsägelse, som likt en dunkel
tråd genomlöper den norska dikten, måste man erinra sig att hvarje
personlighet är ett dubbelväsende, som sluter inom sig ett högre
och ett lägre jag — hvad »den Magre» kallar »Yrangen og Rettcn
af Kjolen», — kort sagdt: »den gamla och den nya menniskan». Hvad
Ibsen vill, är blott att underlägga den förra den senare.
»At være sig selv», sådan man i skapelsestunden utsprång ur
Guds tanke; — att bryta igenom hvad svårigheter som helst, hellre
än att uppgifva något af detta sitt rätta jag — skulle man än
derigenom bringas att erkänna, att det »at være sig selv, er sig selv at døde»
— det är den nya menniskans, den sanna personlighetens uppgift.
»At være sig selv nok» — d. ä. lefva endast för sig och sitt —
kringgå alla faror som hota ens egen trygghet — »vogte sig at bli
en Pakk-kamel for andres Vee og andres Vel;» att, — (som Herr
Be-griffenfeldt beskrifver sitt samhälle) »være sig sslv — alldeles
forbandet sig selv og ikke det ringeste Andet — ingen Graad for de andres
Veer — ingen Sans for de andres Idéer» — m. m., det är den gamla
menniskans sträfvan — vrångbilden af den sjelfansvarighet, den
individuella frihet, Laboulaye predikar; det är, med ett ord,
person-lighetsidéens missbruk, som förr eller senare skall leda till den
bekännelse, som Peer Gynt med skälfvande läppar uttalar: »Jeg er rædd
jeg var død længe førend jeg døde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
