Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’318
vindar. På bryggan niger, bockar, krusar och
komplimenterar man i sista stunden, men, väl ombord, afkastas all
förställning och menniskan visar sig sådan hon är.
»Tycker ni ej det är bra tråkigt att hvarje vecka fara
en så lång väg ensam?» frågade mig en dag en bekant dam,
som jemte mig inväntade ångbåten vid Skönberga brygga.
»Nej, det tycker jag ej.»
»Då läser ni väl, ni, som är så snål om er tid?»
»Nej, jag läser ej.»
»Men är det ej odrägligt, att båten lägger till vid så
många ställen?»
»Det är just det, som jag tycker om.»
»Förunderligt!... »Men nu kom båten, och jag satte mig
långt ifrån den beklagande vännen, för att i fred kunna
anställa mina betraktelser.
Vid det ena stället efter det andra lägga vi till.
Hjelp-8amma ungherrar bistå unga damer att hoppa ned på
ångbåten; skolflickor omfamna hvarandra, ibland med tårar
öfver 8kiljsme88an; äldre matronor nedstiga i båten med
händerna fulla af rosmarin eller blåklint, (sällan med odlade
blommor), ibland ha de till och med hela löfsalar af
björk-löf i famnen. En ung mor, med en treårig, ljuslockig gosse
på armen, nedstiger helt varsamt i båten från en hög brygga.
1 handen håller hon några gråsstrån, på hvilka smultron äro
uppträdda.
Gossen. »Mamma, mamma, får jag smultronen?»
Modern. »Carl lille, du skulle ju gömma dem åt pappa?»
Gossen, (efter en paus). »Tror mamma, att pappa tycker
om smultron?»
Modern. »Ja, lille Carl.» (Paus.)
Gossen. »Mamma! tror mamma, att pappa tycker om
dem lika mycket som jag?»
Modern. »Nej, det tror jag inte.»
Gossen. »Söta mamma, låt mig då få dem!»
Och mamma räcker dem leende åt gossen och rodnar,
då hon tror sig bemärkt, rodnar öfver sin egen svaghet, som
dock synes mig förtjusande.
Midt emot lille Carl och hans mamma sitter en tjock
fru med sin dotter.
»Nå, Gudskelof, att det är förbi,» pustar den gamla frun;
»jag trodde jag aldrig skulle orka upp på berget och se på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
