Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’320
naa möjlighet till utveckling och framåtgående, om ock i
o-lika grader. Så tror jag1 åtminstone.
Men ångbåten skyndar vidare och närmar sig redan
Ekudden. Der bor ett nygift par och knappast har båten lagt
till förr än den unga frun, i sin ljusa sommardrägt och med
lockarne fladdrande för vinden, ilar ned till bryggan och,
glömsk af passagerarne, kastar sig i mannens armar. Ljufva,
intagande varelse! Väl dig, så länge du glömmer allt för att
skynda din make till mötes och han strålande af stolthet och
kärlek sluter dig till sitt bröst! Måtte han bära dig på
trofasta armar ännu då rosorna på dina kinder bleknat och
dina lockar blifvit silfverhvita!
Säg! linnes det väl en skönare anblick än den af tvenne
unga makars vårfriska kärlek och är den ej värd en liten
afväg från vårt hem?
»I afton tar då vägen aldrig slut!» yttrade i detta
ögonblick en skarp röst belt nära mig. Obehagligt uppväckt ur
mina drömmerier, såg jag mig om och igenkände
reskamraten från Skönberga. »När man suttit , tyst och haft
tråkigt så här länge,» fortfor hon, »erfar man ett
oemotståndligt begär att tilltala hvem det vara må, för att åtminstone
få höra ljudet af sin egen röst.»
»Men om ni icke har någon att tala med,» invände jag.
»så kan ni ju så mycket mera ostördt tänka.»
»Hvad befalls? Tänka! Jo, det var just ett trefligt
företag. Nej, tack! då tar jag mig hellre en liten lur dernere.»
Och härmed försvann den »tanklösa» i salongen, under
♦let jag satt qvar och funderade på huru det var möjligt att
hafva tråkigt under dessa sommarfärder. Borde det ej
tvert-om vara ett uppfriskande nöje att föras framåt öfver den
gungande vågen och se huru hus efter hus, hydda efter hydda
växa upp bland holmarne och skären! Se! i det der huset
bor en flicka, som väntar sin älskade, likasom du, otåliga}
väntar din. I den ståtliga villan derborta spana längtande
blickar efter den hemåt vändande husfadern, likasom de
dina spana efter dig. Der åter, kring den i löfskogen halft
undangömda hyddan, svärmar en yster barnskara, som,
ut-»lnppen från stadens qvalm, omedvetet lär sig att älska den
fria naturen och att känna och deltaga för tusen
medskapade varelser — myran som arbetar så outtröttligt, — biet 6om
sträfvar så rastlöst att bringa sin andel af förrådet till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
