Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
samfälda kupan — fogelmodern, som vårdar sina ungar så
ömt — masken, den oansenliga, som har så många
förvandlingar att genomgå innan han kan utveckla sig till den
mång-färgade, skimrande varelse, som vi kalla fjäril — se! all
denna lycka medför sommmarstället åt stadens förkonstlade
barn, dina barn, du som knotar att ångbåten år från år
lägger till vid allt flera ställen. Men är då ej den lycka
skönast, som delas af många? O! så låt
gemensamhetskäns-lan värma ditt hjerta. Prisa Gud att många, många äro
lyckliga, och gläd dig med dem åt den korta sommaren.
Men om nu inga menniskor skulle finnas på båten; om
solen gått i moln; om regn faller; om en kylig dimma
insveper alla föremål för dina blickar — har du ej dig sjelf,
ditt eget inre och... Gud! Behöfver du aldrig gå till doms
med dig sjelf, öfvertänka din dag, din bela lefnad, ditt mål
i tiden, ditt hopp för evigheten? Behöfver du ej någon
gång bedja? Icke som skulle du vänta dermed tills
passagerarne lemnat fartyget och du ej har annan sysselsättning att
tillgå! Visst icke! Hvilket sorl kan väl hindra själen att
höra och göra sig hörd af sin himmelske fader, eller att på
bönens vingar försänka sig i Honom! Men stillheten är dook
mera egnad till heliga betraktelser; i lugnet och tystnaden
talar Gud mäktigast till den lyssnande anden.
Under det jag suttit försjunken i dessa tysta
tankar, hade vi omärkligt närmat oss målet för vår färd. Då
vi uppkommo på strömmen hade det redan mörknat, och
gaslågorna strålade emot oss, öfverallt återspeglade af det
klara vattnet. Just som vi lade i land ljöd från
Skeppsholmen sjöfolkets korum:
Jag i tysta skuggors timmar
Herrans lof förkunna skall.
Stockholm, var det din aftonbön i den stilla
sommarqvällen? tänkte jag och kastade en frågande blick öfver den
herrliga staden. Men ingen svarade och med sinnet fullt af
sommarfärdens vexlande bilder återvände jag till mitt
ensliga hem.
Gerda.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
