Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’322
XLVI. HVAD JAG SÅG I DANMARK,
frågar man mig.
Jag såg ett folk, som lefver.
Lefva då ej vi?
Jo visserligen. Ingen skall förneka att det bland oss
finnes ett rikt personligt lif i många riktningar. Men för att
ett folk, såsom sådant, skall kunna sägas lefva, är det ej nog
att många af dess medlemmar hvar för sig hafva en vaken
O O
och liffull ande; nej, dertill fordras att det, såsom det
danska folket, lefver, fullt medvetet af att det är ett folk. Men
nu synes mig att vi, trots vår rikedom på lefvande
personligheter, sakna denna känsla af vår tillvaro som en nation
bland nationerna, och derför dristar jag påstå, att vi ej lefva
i samma mening som danskarne.
Men, frågar man mig kanske, hvarpå har du igenkänt
detta folkeliga lif hos danskarne?
Härtill svarar jag: På folkhögskolorna, ty de synas mig
vara, hvad andedrägten är för lifvet: lifstecken och lifsvilkor.
Folket lefver och derför bygger det högskolor, och lif
utströmmar på nytt från dessa skolor.
Folkhögskolor, hvad är det väl för skolor?
Låt mig, för att bli förstådd, säga, hvad de icke äro.
Folkhögskolorna äro icke skolor i den mening, att der
in-läres ett visst mått af vetande, för att man sedan med heder
må kunna taga en examen; ej heller skolor i den mening,
att der inläres någon för det praktiska lifvet nödvändig
färdighet i ett eller annat yx-ke. De äro, strängt taget, ej alls
skolor i vanlig mening, utan de äro nationella
uppfostringsanstalter, ej för en del af folket blott; nej, högskolorna vilja
draga till sig alla samhällsmedlemmar; också ser man der
lärjungar äfven från de högre klasserna, ehuru flertalet af
de besökande tillhör allmogen.
Hvarje uppfostran måste hafva sig föresatt ett bestämdt
mål, till hvilket den syftar, och det mål, till hvilket
högskolorna med sin uppfostran sträfvar, uttalas bäst i följande ord
af Biskop Grundtvig:
Langt mere værd æn det røde Guld
Det er sin Gud og sig selv at kjende.
Att genom denna kännedom »om Gud och sig sjelf»
väcka folket till sannt kristligt lif och så visa, huru detta
uppenbarar sig i ett gladt och friskt folkeligt lif, det är nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
