Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’357
mig den öfvertygelsen, att om alla liknade honom, skulle allt
samlif vara omöjligt. Han hade alltid en spetsfundig
paradox till hands, för att snärja sina motståndare. Jag tänkte:
gälla då umgängeslifvets skärmytslingar endast en mer eller
mindre dyrköpt seger, icke nöjet och behaget af sjelfva
fäktningen?
Ett annat hinder för ett rätt umgänge är benägenheten
för ordstrid och otidigt skämt. Såsom krydda eller sås äro
dessa elementer visserligen ovärderliga, men såsom föda
deremot förderfliga. Från en dylik anrättning går man hem
hungrig och med blygsel öfver sig sjelf.
Det finnes menniskor, som äro oemottagliga för alla
umgängeslifvets förfinande inflytelser — menniskor, på hvilka du
förgäfves söker att göra något slags intryck. Sådana måste tystas
och qväsas så godt sig göra låter.
Skv den blott negativa sidan. Trötta ej med ideliga
motsägelser. Nämn aldrig helsotillståndet och vakta dig väl att
lossa tungbandet på en sjukling.
En sann känsla, en gnista af hängifvenhet eller
en-thusiasm — en moders kärlek för sitt barn, barnets för dess
lekkamrat, forskarens för sin vetenskap, fosterlandsvännens
för sitt folk; nienniskovännens begär att offra och offras; en
Gustaf Adolf, — en Jolin Brown — en miss Nightingale
— folkhögskolorna — Carl den Xll:s festen — lika godt hvad
ämne du väljer: alla äro lika goda, om de blott innehålla
en gnista af sanning eller ädel passion, som kan värma
hjertat och göra oss lifvet mera kärt.
Deremot kan jag icke nog varna för anhängarne af det
falska känslopjunk, som börjat anfäkta umgängeslifvet,
synnerligast i städerna; folk som taga skenet för saken och söka
göra intryck genom lånade känslor. De igenkännas lätt
genom sin förmenta outtömliga kärlek för naturen, för poesien
och den sköna konsten, för månen, för studenterna, för den
nyaste predikanten och för Gud — »den käre Guden!» — ett
uttryck som väcker fromt folks leda, blott genom den falska
pathos, med hvilket det uttalas. Ju varmare dessa oäkta
känslo-menniskor blifva i sina uttryck, desto kallare blifva deras
å-liörare.
Efterhärmningen är ett gift för allt högre samlif.
Darwin må säga hvad lian vill; en apa blir ändå aldrig en
menniska. Härma en annan och du dödar dig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
