Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’387
zons celestes», öfversatt på nästan alla europeiska språk, och nu
äfven på vårt, ger hon den vackraste undervisning i konsten att sörja,
på samma gång hon 3tändigt visar hän till en tid och ett rum der
ingen gråt skall vara mer. »Vi äro fremmande för hvarandra,»
säger förfin till sin läsare, »men vi hafva dock ett gemensamt: hvem
har ej gråtit? hvem liar ej tröstlös knäböjt vid en bädd der ell
älskad varelse hvilat, mållös och med brusten blick? Och hvem har
ej der kännt sig bestormad af lifvets och dödens brännande
frågor? –
»Välan, jag vill försöka att besvara dessa frågor och betaga
dessa tårar deras bitterhet. — — Hvem jag är? Det har ingen vigt.
Jag har älskat, jag älskar än; jag har lidit och änuu är tärarnes
mått icke fullt. Jag känner den spökuppfyllda natt, som sänker sig
ned öfver sörjande själar — sjelfförebråelserna — ångsten —
tvillen — knotet — förslappningen, värre än döden — j;ig har
smakat allt. Jag vet hvad fåfänga tröstegrunder vill säga, jag vet hvad
det är att söka länge och lidelsefullt i natten, och slutligen
öfver-gjutas af ljus och lycksalighet — att törsta och i ordets källa släcka
sin törst. — — Misstron mig dock ej. .lag är ingen dogmatiker;
ja<r vill ej lara er något. Läten mig blott fä taga er hand och
tillsammans ined er uppsöka de hädangångne. — — Jag vet hvar
de äro, våra älskade. Jag har sett dera. Det är ingen dröm, ingen
underbar syn, endast Guds^ goda löften. Se der hvad jag har att
bjuda er. A min sida intet. A Guds allt: lif, återseende och evig kärlek.»
Vi behöfva ej tillägga något mera för att göra Mad. de
Gaspari n s bok välkommen för alla, som veta hvad det vill säga att sörja.
Öfversättningen vittnar om en öm och omsorgsfull hand —
kanske en af dessa, »ännu darrande och fuktiga af förgäfves aflorkade
tårar», som den ädla förf:n vill sluta i sin, för att draga den
sörjande med sig, icke bort frän hennes sorg, men genom den in i
den eviga glädjen.
Ett bidrag till lösningen af en annan bland tidens inånga
brännande frågor ger oss hr Fr. Bajer i en liten skrift (aftryckt ur dansk
Kirketidende) under titeln: »Hvilket forhold imellem Ståt, Kirke og
Skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket?»
Utgående från antagandet att kyrkan skall vara statskroppens själ och
skolan dess ande söker förf:n visa att ståt, kyrka och skola icke kunna
hafva sins emellan stridiga uppgifter, då de syfta till ett och samma
mål: förverkligandet af Guds afsigter; att de derföre böra
begränsas hvar inom sitt område, men icke skiljas; att krafterna böra enas,
men arbetet delas; att i denna fördelning handlingen tillkommer
staten, ordet kyrkan och tanken skolan; att. alla tre äro till för folkets
skull, men folkets för Guds, såsom redskapet för Hans vilja; samt
slutligen att hvarje medlem at folket har sin audel i arbetet på de
trenne samhällskrafternas utveckling, »ty,» säger förfm, »idet folket
bygger sin egen ståt, skole og kirke, bygger folket sig selv og
det vorder hvad skalden synger: »ett förbund, som endast drömdes än:
»Ej spelt af politiken mellan trälar
Soin sammanfläta sina bojor blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
