Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Häraf uppstår en korseld af dumheter, ledd af en osynlig, men
dräpande qvickhet och frambringande en öfverväldigande löjlig verkan.
Derefter förflyttas man till den smukke Mine, som —
fadren må säga hvad han vill — dock aldrig haft mer än fem
rigtige Kjærester, af hvilka vår skräddare är den sista och
riktigaste, emedan han snart kan gifta sig. Då fästmannen
inträder, gör ringen genast sin verkan, och när Mine får höra,
att hennes förut föga beundrade Peter är bjuden på konsulns
supé, der hon skall passa upp, saint att damerna anse honom
för en grefve, är hennes hjerta för alltid vunnet.
Tredje akten börjar med baronens försök att för sin värd
konsuln förklara detta »jag vet icke hvad som utmärker den
äkta adeln»:
Det er saa jiint, det er saa rart,
det taaler ej, at man ser det klart,
höjt gaar det over al Förnuft
og er, hvad man kalder — en Duft.
Som exempel anföres konsulinnan, på hvilken man genast
ser att hon är »en födt». Konsuln tröstas för sin underordnade
natur med erkännandet af hans förtjenst att hafva dragit sig
ifrån »den liberala pöbelkommersen» för att intaga en
värdigare ställning, hvilken, genom baronens förord, ytterligare torde
kunna förhöjas af en adelig krona. Då sedermera skräddaren
infinner sig, igenkänner baronen ögonblickligen i hans fina, säkra
och lediga väsende den börne ädlingen, saint förklarar, att
han icke kan vara någon annan än den från utlandet nyss
hemkomne grefve Ravensbjerg. Glansen af denna upptäckt
förbländar alla och i första rummet Luise Yarbjerg. Icke blott
Halling med sin svärmande kärlek, utan sjelfva Pilse med sin
kammarherrenyckel måste träda i skuggan för den nya solen.
Samtalet mellan Luise och hennes beundrare är återigen ett af
dessa dubbelspel af omedvetna plattheter, hvari förfm kanske
har sin högsta komiska styrka. Mines stigande beundran för
den fjäsade skräddaren och den sednares frieri till Luise,
hvilken, efter att ha gjort sig underrättad om hans namn, hänryckt
sjunker i sin Peters armar, rågar löjets mått.
Med sista akten upphör trollringens verkan. Den fina
verlden får ögonen öppna och ryser vid tanken att hafva upptagit
och behandlat såsom sin nästa ett sådant onämnbart »afskyeligt
noget», som den förmente grefven. Studenterna häpna, då de
hos den råe och lumpne skräddaren återfinna hvarken en Ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
