Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Men var jag icke viller?
Jo, viller var jag nog,
Niir jag gick sta’ å fria
Ha, ha, fria!
Och för en unger piga
Den gamla kärngen tog etc.
Ännu märkbarare hägrar den Bellmanske anden i der på
sjelfföraktets grundton spelande supvisan:
Dricka skall jag, druckit har jag,
Drucken blir jag, drucken var jag,
Dricka är min bästa skatt.
Hvad jag nånsin har fått ärfva,
Det jag fått ell’ får förvärfva,
Allt skall ösas i min kropp,
Alltihop skall drickas opp.
Dahlstjerna anslog en annan, länge slumrande, ton på modreu
Sveas strängaspel, i det han i sitt qväde 0111 »Konungen och Herr
Peder» lät den gamla kämpavisan komma till heders igen.
Märkvärdigt är att se huru den eljest temligen svage skalden förmått
att sätta sig in i den gamla kämpavisans tonart, samt huru
fyndigt han i den urgamla anden och formen visste insmyga det
allegoriska element, som var oskiljaktigt från samtidens
diktarelynne.
Frihetstidens söndringar framkallade det politiska
folk-qvädet, för hvilket den bekanta Sinclair s-visan är urbilden.
Carelius, Dalin m. fl. anslogo, om ock på ett mycket ytligt sätt, den
gamla folkvisans ton och kommo dermed folket närmare än
någonsin de samtida herdesångarne och ärediktarne. Väl rörde sig
dessa numera ej sällan på inhemsk grund, men den folkliga
anden, den svenska drägten saknades. »Dessa tappre barn af
Göther» dessa »bygdens sälla folk, som gå att gräset berga»,
hvilka Gyllenborg så gerna framhåller till motsats åt verldens
förfinade barn, likna föga den svenska allmogen. Och då han
från kullarne vid Skenäs märker huru
En nymf, af sina systrar följd.
Har afkliidt der sin hvita slöja
Och går att sig vid stranden löja,
Af ljumma vågor kärligt höljd,
tänker man sig snarare en herdinna i Vatteaus manér, än en af
våra dugtiga, vadmalsklädda Vingåkersflickor. Icke heller är det i
den härdiga, trohjertade, i skämt som allvar grofkorniga
svenska allmogen, utan, såsom Tegnér lika sant som skönt säger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
