Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
»fridens och oskuldens englar, sora framskymta mellan den höga
säden», i Oxenstjernas Skördarne.
Det första steget är dock härmed taget. Den svenska dikten har
återvändt från främmande land. Han uppsöker vägen till
fädernehemmet, stannar, och fröjdar sig at det välkända landskapet,
betraktar på afstånd skördefolkets arbete, eller ser genom fönstret
huru Vinterqvällen tillbringas i den laga stugan. Men hans
faders drag hafva blifvit honom främmande, och han förstår icke
mera sin moders språk. Och han behöfver det icke heller för
sitt ändamål. Figurerna äro för honom ännu blott staffaget i
landskapet. Menniskan betyder föga eller intet— taflan allt.
Ett återvändande var dock börjadt. Blott ännu ett steg
och folkandens förlorade barn stod med Bellman midt ibland de
sina igen, och log och grät och sjöng med dem, icke längre
utifrån betraktande dem och deras sysslor, utan lefvande midt
ibland dem, kännande med deras hjerta, tänkande med deras
tanke, felande och lidande, gycklande, qvidande och stridande
med dem. ’
Sveriges första, moderna folkdiktare uppträdde icke, såsom
danskarnes Holberg och i viss mån äfven norrmännens
"Wergeland, med något medvetet syfte, vare sig af väckande eller
straffande art. Det afsigtslösa och omedelbara i den Bellmanska
sången betager den dock icke allt uppfostrande element, så vidt
sora sjelfkännedomen erkännes ingå säsom ett lika vigtigt led i
folkens, sora i den enskildes utveckling. Väl må det medgifvas,
att Bellman bibringar sitt folk denna ofta bittert bestraffande
sjelfkännedom, pä ett medelbart, beslöjadt sätt, som kan och
säkert mången gång har verkat motsatsen af hvad den borde.
Men när sä skett, har skalden blifvit missförstådd. Man har
förvexlat honom sjelf med föremålen för hans sång, och man har
ej haft öra för det djupa vemod, den sjelfförnedringens sorg,
som utgör den ljudbotten öfver hvilken lians öfverdådiga löje
spelar. Bellman var folkskald i ordets hela bemärkelse, men
för att folket skulle kunna icke blott glädjas, men också lära af
hans sång, fordrades att han erhölle en tolk, icke en lärd
estetiker, — sådana hafva vi redan många — utan en diktens och
folkandens enkla och dock djupgående utforskare, sådan som
Holberg nyligen funnit i Hostrup, men som vår Bellman ännu
saknar.
Mellan Bellman och »Sällskapet för nyttiga kunskapers
spridande», hvars verksamhet vi här ville följa — mellan Fredmans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
