Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Epistlar och Läsning för Folket — ligger ett svalg, som det
skulle vara omöjligt att fylla, och hvilket vi derför, till stöd för
våra lätta utkast, blott vilja öfverspinna med några fina,
sammanbindande trådar, sådana som frosten väfver öfver det
lappländska vattenfallet till bro för de lättfotade hararne.
Med den Bellmanska dikten sammanknyta vi dä i första
rummet Anna Maria Lenngrens — denna enkla, hemväfda piesi,
med svenskt hvardagslag till ränning och svenskt skämt till
inslag, blott här och der isprängdt med en »sens moral» eller
af-klippt med ett epigram i fransk smak. Till bildning och afsigt
allt annat än folkskald blef fru Lenngren det dock helt
ofrivilligt. Annu i dag eger den svenska dikten ingen trognare bild
af folkets hemlif, än den hon tecknat i sin Eklog: Stugan
upplyst af det flammande riset — bondfar knackande pipan mot
spiselkanten — matmor vid sin hurtigt lidande gerning — Karin
och Jerker hvar vid sitt arbete — barnet och hunden lekande
framför brasan — drängen trött hemkommen frän skogen — moster
Guniltl i sin vrå vid noten — gamle Lustig förtäljande om
finska fejden — ja, ända till misse slickande sin tass vid
eldskenet — hvem af oss igenkänner ej denna lefvande tafla, vare
sig han sett den på nära håll vid besök i bygden, eller blott
från den förbiilande vagnen någon mörk höstqväll, då de
upplysta stugorna vid vägkanten förekommit honom likt de allt för
hastigt vända bladen i en skön bilderbok.
Hos fru Lenngren likasom hos Oxenstjerna och Gyllenborg
skildras folklifvet på landsbygden uteslutande från den ljusa ocli
glada sidan, en riktning, som kan sägas uppnå sin spets i den
bekanta visan: Slottet och kojan. Men 0111 ock i så fall ensidig
var »tonen» dock alltför »egentlig», alltför sant folkelig, för
att ej tränga ned till sjelfva folket. Annu i dag lär »Slottet och
kojan» utgöra en af de kringvandrande visgubbarnes mest
eftersökta varor. Mången torde ock, likasom den, hvilken tecknat
dessa rader, hafva någon gammal, trogen barnsköterska att tacka
för den första bekantskapen med Sveriges största qvinliga skald.
Under det fru Lenngren inträngde i bondstugan och
prest-gårdeu, framkallade konung Gustaf och Kellgren den svenska
häfdens hjeltar på skådeplatsen. Senare försökte Envallson,
Hallman och Kexél i mer och mindre lyckade bearbetningar
införa äfven folklifvet på scenen.
Efter dessa första anslag tystnade åter den svenska
folkdiktningen för några år. Under tiden vände sig andra grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
