Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
af litteraturen i en mer ocli mer folkelig riktning, dels med
framställningar till de maktegande eller till den bildade allmänheten,
syftande till folkets förmån, dels med uppmaningar och
upplysande skrifter ställda till folket sjelft. Såsom typ för de förra
och tillika framhållande motsidan af de gängse ljusbilderna af
bygdens sälla och tropligtiga folk, erinra vi om Thorilds
vältaliga böneskrift. »Gode och ädle Furste!» säger bland annat
den ädle förespråkaren. »Tänk på Sveriges allmoge, sä
vårdslösad af den galna politiken, att den än i dag är i förståndet
hedningar, i hjertat slafvar, i det borgerliga lifvet vildar, som
lika lätt kunna hetsas mot som med en regering . .. Dessa fyra
rikets stånd, visar icke vår historia att de äro rikets obestånd!
.... Eröfra dessa barbariska nationer! Gör oss till ett folk!»
Bland Thorilds efterföljare torde utgifvaren af Läsning i
blandade ämnen, Georg Adlersparre, stå främst såsom det fria ordets
och det fria folkets man.
På det rent politiska området tala 1809 års revolution och
den derefter antagna nya regeringsformen tillräckligt för
tidsandens alltmera folkeliga riktning. Ännu mera bevisa måhända
cle nya, af samtidens yppersta män förordade idéer, hvilka icke
i den nya regeringsformen kommo till genombrott, men hvilka
dock småningom ingått i folkmedvetandet och gradvis omgestaltat
våra lagar och hela värt statsskick.
Men icke blott på politikens, äfven på diktens omrade hade
fosterlandets fara och räddning frammanat allt det största och
ädlaste, som slumrat i folkandens djup. Tegnér hade redan
1808, vid landtvärnets uppbåd, omsträngat sin klassiska lyra
med folkharpans hårdare klingande strängar och diktade sedan,
under det första, nationella segerruset, sitt odödliga
varnings-och maningsqväde till den räddade Svea. »Det var sjunget ur
folkets bröst», säger skaldens lefnadstecknare, och det är sant,
om ock sången i sin granna bildprakt sväfvade alltför högt
öfver den tankegång, hvarinoin massan af folket rörde sig, för att
kunna blifva ett folkqväde i egentlig mening. »I hvarje bildad
krets läste och återläste inan det med hänryckning», säger en
samtida beundrare, och uppdrager dermed den trollkrets,
hvarut-öfver den herrliga sången, oaktadt sin kraftiga fosterländska
grundton, icke kunde gå. Längre nådde Geijer med sin
Kolar-ijosse, gripen så att säga på bar gerning midt i folkets dagliga
lif och inflyttad i den fosterländska dikten. Kom så Vikingen,
Kring Karl den unga hjelte, Götha Lejon, Odalmannen, Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
