Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
»Detta hårda besök», skrifver hon vidare, »varade öfver fyra
timmar. De gingo bort, lemnande mig i suckan, sorg och gråt,
en högt bedröfvad, eländig qvinna, af alla öfvergifven, som såg
ingen räddning emot makt och våld, som hvarje ögonblick
fruktade, att mannen dem i händer skulle falla och att de sin
ondska på honom skulle utöfva. Gud gjorde den dagen ett stort
mirakel och järtecken, i det Han min hjerna från förvillelse och
min tunga, att den icke af otålighet öfverlöpte, nådigt bevarade.
Gud vare tusende gånger derför ärad! Ditt lof vill jag sjunga,
så länge sig min tunga kan röra, ty du var då och alltid mitt
värn, min klippa och sköld!»
Efter enträgna böner lyckades slutligen Leonora Christina
att få ett bättre fängelserum. Men hvilket rum! Hon
beskrifver det sjelf; »det hade sju af hennes steg i längd och sex i
bredd»; men deremot nio alnars höjd. Golfvet var öfverhöljdt
med ett tjockt lager af ler, kalk och smuts, och först efter
många år upptäckte hon, att det var stenlagdt. Högt upp vid
taket satt ett litet fyrkantigt fönster försedt med jerngaller och
derutanför ett spjelverk »så tätt», säger Leonora Christina, »att
icke en lillfinger kan stickas genom hålen». »Detta spjelverk»,
fortfar hon, »hade Grefve Rantzov med stor försigtighet låtit
ditsätta, på det, att ingen dufva skulle något bref införa, som
han väl hade läst i en roman att fordom hade skett.»
Med allt det tålamod, all den undergifvenhet för Guds
skickelse!’, som så herrligt framlyser i detta »Jammers-Minde»,
hade dock dess förfina sin del af mensklig bristfullliet. Hon
måste vidkännas anfäktningars och frestelsers makt, hon fick
derigenom en djupare inblick i menniskonaturen stora
ofullkomlighet, men fick ock i samma mån erfara behofvet af Guds frälsande
hjelp. Då hon under en sjukdom, hvilken hon hoppades skulle
medföra döden, fann sina krafter återvända, och att hon än
längre måste fortsätta sitt tunga lif, blef hon häröfver otålig
och, som hon säger, »började att med Gud disputera», »ville
med Honom gä till rätta». »Jag glömde icke», skrifver hon, »att
uppräkua allt det, hvarmed Job ville göra sig rättfärdig och
tyckte, att jag det pä mig kunde applicere. Jag uppräknade
hvad jag i mina dagar hade lidit, höll Gud före om jag vikit
från min pligt, om jag bort göra mindre för min man än jag
gjort, om jag derför nu skulle pinas, plågas och bespottas?»
Vidare tillägger hon: »Jag vill ej dölja mitt oförnuft, jag vill
Tidskrift för hemmet 12:e årg. 2:a haft. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
