Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
11. Diktarepersonligheter,
v.
Zacharias Topelius.
Sånger. 3 uppl. 1863. — 320 sid. — 2 rdr 50 öre.
Fiiltskärns berättelser:
I. Gustaf Adolf och Trettioåriga Kriget. 4:de uppl. 1868. — 300 sid. —
2 rdr.
II. Fråu tiden af Drottn. Christina, Carl X och Carl XI. 4:de uppl. 1868.
— 388 sid. — 2 rdr 50 öre.
III. Från Cail XILs tid. 3:dje uppl. 1866. — 350 sid. 2 rdr.
IV. Under frihetstiden. 1864. — 640 sid. - 3 rdr 50 öre.
V. Under Gustaf Hirs första regeringsår. 1867. — 464 sid. — 3 rdr.
Läsning’ för Barn. Tredje Boken. 1(507" och sagor. Med illustrationer af
J. A. Malmström samt musikbilagor. 1867. — XII +164 + 9 sid. — 2
rdr 25 öre (l’ og 2’ bog af dette værk er næsten udsålt.)
(Stockholm. Alb. Bonniers förlag.)
Den opmærksomme gransker vil sikkert imellem Finlands
udvikling, siden dets skilsmisse fra Sverige 1809, og Norges,
siden dette riges fra Danmark 1814, finde mangen lighed ved
siden ad en stor ulighed, hvorom senere. Bægge de unge riger
skulde ligesom fræmbringe et åndeligt indhåld, uden hvilket den
ny politiske stilling vilde blive tom og håldningsløs. I førstningen
stormede man fræra uden rist og ro. Skulde A. J.
Arvids-son ikke i visse henseender kunne jævnfores med II. Wergeland?
Mer og mer følte man dog, at det sikre fodfæste findes kun på
jorden under ens egne fødder: i de gamle sagn og i folkenaturen,
i historien og i modersmålet. Har Sjögren og Castrén ikke visse
ligheder med Keyser og Munch? — fiere finske språgmænd
nærmest måske Jak. Judén, meel Ivar Aasen? — Elias Lönnrot,
samleren af strængene på folkets gamle lyre, med Asbjörnsen,
Moe, Landstad, Bugge o. ti.?
»Smeden är Elias Lönnrot,
strängarna Franzén har spunnit,
Runeberg lät högt dem klinga.»
Har Runeberg ikke, nærmest ved sin stilling i den unge, egenlig
finsk-svenske literatur, en vis lighed med Welhaven i den norske?
Er den bråt nedstyrtende ström ikke kommen i sit leje igen, om
end i et nyt leje, hist som her især ved de to sidstnævnte skalde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
