Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
sången är af sorg upprunnen,
men af sång är glädje vunnen».
Denne grundstemning er vemodig og blid; men der er tillige
noget trofast, sejt og kraftigt i den. Glæden, som vindes af
sangen, er en mild glæde, som oftest en sejrsglæde over at have
stået sig i kamp mod naturen. Selve folkekraften lignes med
naturens kræfter, såsom flodens, når den ved vårens fræmbrud
afkaster det åg af is, der i vintertiden har trælbundet dens fli
helger. Således lader vår skald floden tale til Finland,
fædrelandet:
»som du, med täckelset af is uppå,
var jag i djupet fri och varm ändå.
Det var Din kärlek, som har allt förmått,
och jag — jag endast har min tid förstått.
Allt, som på jorden suckar högst och renast,
o, visste det, som jag, sin tid allenast,
det skulle dricka kraft ur ljusets märg,
det skulle bryta mur och spränga berg.»
(»Sånger» s. 106-107).
I det hele taget henter den finske digter med forkærlighed sine
billeder fra naturen. »Den blå randen på hafvet», den börjende
smæltning af isen langt ude i himmelbrynet, hilser han som håbets
tegn (smds. s. 101):
»Långt, långt derborta i solen glimmar
den högblå rand,
lån st hort som hoppet, och dock så nära
som vårens brand.
Du fjärdens börjande barndomsstrimma.
dig helsar jag!
Med vårligt hjerta ser jag dig växa
till haf en dag.»
I »Snöflingorna» (sneflokkeue) ser han et billed på de tomme og
fåfængelige tanker (smds. s. 135):
»Så smälta alla
förflugna, toma,
fåfänga tankar
för sol och vår.
Den suck, som icke
för himlen duger,
skall dö förgråten
som flingans tår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
