Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
vist sige, at »Läsning för Barn» hörer til noget af det ælskeligste,
som denne milde og varme barneven har skrevet.
Zacharias Topelius viser sig ved sin renhed i tanke og
følelse, ved sin snart vemodige mildhed, snart trofaste og seje
kraft, og ved sit altid yndefulde språg som en åndelig ætling
i ret nedstigende linie af to ældre finsk-svenske digtere: Frans
Mikael Franzén og Johan Ludvig Runeberg. Franzéns harpe har
alt for længe siden ophort at klinge, — Runebergs tavner mer og
mer, — måtte Topelius’ klare toner endnu lyde længe og finde
genklang hos store og små både i Finland, hans fædreland, og
på den anden side af den Botniske vig, af Kølen, af Sundet og
af Bælterne! Fredrik Bajer.
12, Vid Vaggan,
Från franskan.
Det morgon är. Vid modershjertat gömmer,
Ilalfmorgnad sig den lille än och drömmer.
»Tyst! Tyst!» hon bad och bort mot fadren såg,
Han drömde visst! Ett leende nyss låg
Kring mun och panna; men nu mörknar åter
Det ljusa löjet och han nästan gråter.
Jag barnslig är, det vet du, och jag tror
Att någon lekkamrat — en himlabror —
En engel, fastän osedd af vårt öga,
På lätta vingar kommer från det höga
Att språka med den lille, då jag ser
Hur ögat täras och hur munnen ler,
Fast jag ej fatta kan hans fröjd och smärta.
Jag tror att engeln — rösten i vårt hjerta —
Hvad samvete benämns — ett pilsnabbt bud
Emellan menniskan och hennes Gud —
Förtäljer för den lille hvad det är att lefva:
Den hemlighet, för hvilken alla bäfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
