- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tolfte årgången. 1870 /
159

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

qvinnan urståndsatt att stiga upp till mannen, fatta honom med
hela rikedomen af sina inneboende djupare egenskaper och
sålunda höja och förädla honom. Hon kunde roa honom, ja, till
och med klafbinda honom med smidigheten samt den naturliga
eller konstgjorda glansen af sina yttre behag; men öfver de inre
behagens magt att fängsla honom kunde hon icke förfoga.
Emellertid blef qvinnan, isynnerhet med tiden och i jemnbredd med
sedernas förfall, visst icke utan inflytande på mannen eller utan
välde öfver honom. Redan sagotiden vet att förmäla Omphales
magt öfver den väldige Herakles. Xantippe, den vise Sokrates’
hustru, har mången gång fått låna sitt namn till betecknande af
en hustru, som är sin mans huskors. Plutarchos har oin
Themistokles, den store athenske härföraren, bevarat åt efterverlden
en anekdot, som sedan fått tjena till mönster för många dylika.
Det sades nämligen, att Themistokles’ unge son vore den, som
beherrskade Grekland. Bevisningen för detta påståendes
riktighet var följande: Athenarne hafva herraväldet öfver de öfrige
Grekerne, Themistokles öfver Athenarne, hans hustru öfver
honom sjelf och hans son öfver sin moder; alltså: Themistokles’
unge son är herre öfver allt hvad Greker heter.

Allt förtryck är blott en kortsynt åtgärd att hos den
förtryckte uppbesvärja motståndets krafter till utöfvande af
mot-förtryck. Den athenska qvinnans sjelfbevarelsedrift lärde henne
med tiden att begagna intrigens smygvägar eller toffeltaktikens
konst för att plåga eller kufva mannen. Om toffelns
symboliska betydelse för familjeförhållandena i det forntida germaniska
och nordiska samhället är åtskilligt bekant. Men, oafsedt detta,
är toffelväldets faktiska tillvaro någonting, hvarom Athen hade
både kännedom och erfarenhet. Dess anledning var olika, dels
medförd rik hemgift, dels öfverlägsenhet i själsanlag förenad med
hersklystnad; men dess yttringar voro temligen förebildliga för
dem, som ännu i dag lära, efter hvad man påstår, förekomma.
Aristophanes’ komoedi »Qvinnofolkförsamlingen» företer en
genom ränkfull öfverrumpling af qvinnorna på männens bekostnad
bildad ståt, der kommunism så grundligt både läres och lefves,
att till och med en S:t Simon och en Proudhon väl kunna häpna
dervid. Sant är, att handlingen i denna komoedi ej är historisk;
men hon målar, låt vara i något höga färger, ändock de rådande
eller sig utvecklande sederna.

Jag nämnde, att kärleken mellan makar, särdeles hvad
mannen beträffar, icke var synnerligen hög hvarken till art eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1870/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free