Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
holdet er mig helt imod. Der siges formange store og
flammende Ord, — Ord som til evige Tider børe være sande — til
at det tör kaldes godt og vel, at de lægges en Usling og en
Bedrager i Munden. Yi har naturligvis megen Umodenhed ibland
os; men saa haablöse, som vi der ere fremstillede, ere vi dog
ikke. Hvis den unge Tanke hos os er saa uren, da har Norge
ingen Fremtid. Jeg tror nu det helt Modsatte, og paa denne
Tro vil jeg arbejde fremad. Her findes visselig mere Sten end
Muldjord, mere Naturkraft end Kultur, men vi ere endnu kun et
halvt Aarhundrede gamle, og vi have, Gudi Lov! ikke en
forældet Kultur, som skal udryddes. Umodenheden er vor störste
Feil. Men der hvor Umodenheden træder stærkest frem, er der,
montro, ikke det meste Stoff til Bearbejdelse? Jeg tror det.»
Så långt den norska kritiken. I hvad mån stycket ur
estetisk synpunkt må anses förfeladt eller ej, lemna vi åt läsaren
att bedöma, tilläggande blott att vi, med många andra beundrare
af Kongsemnernes och Brands sångare, längta att i ett nytt
alster af hans mäktiga snille se honom göra sitt folk och — sig
sjelf bättre rättvisa.
Reader.
23. Ett rikt giftermål.
Det är den unga fruns namnsdag. Mannens barndomsvän,
den lefnadslustige sjömannen Brammer lägger i hennes frånvaro
en bukett med sitt visitkort på hennes arbetsbord, kysser fingret
åt blommorna och hviskar i (let han går: »Tala vackert och
glöm intet!» Den gamle kontoristen söker herrn lika fåfängt
som kurtisören sökt frun och står fördjupad i begrundandet af
frågan: vinna eller tappa? — »ett Enten — Eller som spränger, väl
icke hjernor, men kassor». Tante Jane inkommer och upplåter
sin språklåda, i det hon besvär honom, såsom en vän af firman
och dess hufvudman, hennes systerson, att afstyra alla
svindlande affärer. Edvard, menar hon, är icke nog rik för att kunna
bära förlusten, inen mer än nog, för att kunna undvara vinsten
af dylika företag. Kontoristen antyder att sjelfva faran
innebär en frestelse, helst om man lyckats en gång. Lyckan lockar.
»Lyckan! Der ha vi det!» afbryter tanten. »Men hvad ni
kallar lycka, är intet annat än tur — en tillfällig medgång.
Lyckan, tro mig, ligger djupare än så.» Den goda tantens be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
