Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
kymmer är nu att denna djupare liggande lycka icke kommit
Edvard, hennes älskade systerson, till del, ehuru han, förenad
med den han älskar, lefver midt i öfverflödets sköte. I
kontoristens ögon borde det vara lycka nog att som Edvard Grant
ha ärft en gammal ansedd handelsfirma, blott på vilkor att
oförändradt fortsätta densamma. Tanten deremot erinrar huru han
en gång afsagt sig denna förmån, för att uteslutande egna sig åt
vetenskapen. Han hade redan vunnit ett namn som skicklig
läkare, han var ung, god, ädel, vacker — hela verlden stod honom
öppen — han behöfde icke farbroderns pengar för att eröfra sin
framtid. Men så kom en annan tid. Han hade sammanträffat
med Julie Garron — ett mirakel — ett naturens underbarn —
fullkomligheten sjelf! — »Nå så tag henne då», menade tanten.
»Du har en god framtid för dig. Hon, en föräldralös flicka,
upptagen hos en adelig familj, skall nog, så vidt hon har hjerta
och förstånd, hellre lefva på frukten af ditt arbete än på
nådebröd, det må nu vara hur sockradt som helst.»
Men systersonen hörde icke på det örat. Julie var
uppfödd i den stora verlden, för henne var intet godt nog, huru
skulle han då kunna bjuda lienne på ett blott arbetarlif!
Så framkastades tanken på farbroderns anbud och
möjligheten att ännu antaga det och ombyta lefnadsyrke.
»Uppgifva mitt kall! Förrycka mitt lefnadsmål! Det vore
att taga lifvet af mig!»
Tanten bad honom känna efter hvilkendera olyckan, som
först skulle taga lifvet af honom, och välja den som han längst
kunde lefva med. — Och så valde han det rika arfvet, och
införde sin unga maka i den bur, som det kostat honom så dyrt
att förgylla — »och är han väl nu lycklig?» frågar tanten,
efter denna återblick på systersonens öde. Den gamle kontoristen
finner det stridande mot sitt bokhållaresamvete att upptaga
tiden med sådana frågor och aflägsnar sig just då fru Carlsen,
Julies vän, inträder. Ilon ser sig omkring i rummet med några
uddiga anmärkningar, hvilka ytterligare spetsas då hon blir varse
buketten och visitkortet. Anmärkningarne besvaras i samma
ton af Tante Jane, hvarunder fru Carlsens lättsiuniga och
intriganta karakter afslöjas. Då Edvard Grant, som ogillar sin
hustrus förtroende för den lättsinniga damen, inkommer, får
samtalet en mera personlig vändning, i det han under sken af
artigheter säger henne åtskilliga skarpa sanningar. Retad häraf
svarar hon med att visa honom buketten på hans hustrus bord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
