Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
sina smekningar rubba den vackra anordningen af hennes lockar.
Han åter mins en tid då det var annorlunda.
»Mins du ingenting, Julie?»
Hon frågar tankspridd: »Hvad?»
Han anmärker förebrående att man icke minnes en känsla
såsom inan minnes en lexa. »Hjertats minne är att ständigt känna
detsamma omigen.»
Julie beundrar hans förmåga att räsonnera.
»Du misstar dig, Julie», svarar han och fattar lifligt hennes
hand. »Det är just räsonnera, jag icke kan. Men känna kan
jag... verlden skall kanske säga: det blef ingenting af honom
— han förtjenade ej en gång sitt eget bröd — den plats han
egde i lifvet hade han en annans arbete att tacka för... Men
någonstädes — deruppe om ej härnere — skall det dock stå
skrifvet : ban älskade en enda gång i sitt lif, troget och af hela
sin själ.»
Julie känner sig ett ögonblick rörd, men förebrår honom halft
på skämt hans häftighet.
Ilan svarar något om hur själen småningom och nästan
omärkligt kan fyllas, tills det kommer en dag, en stund då
den är öfverfylld ... »I en sådan stund måste kärlet sprängas
eller flöda öfver.»
Hustrun afbryter med en erinran 0111 stundande visiter och
kontorsgöromål. Mannen, lätt sårad, fortsätter samtalet, som
fålen svag anstrykning af bitterhet. »Visiterna äro», menar Julie,
»en förpligtelse, en lag, en okränkbar samfundslänk.»
»Men som man afkastar då man vill ha sin frihet»,
förklarar mannen. »Sällskapslifvet skall röra sig inom bildningens
hägn; utvecklar det friheten står hägnet orubbadt; medförer det
träldom, nedbrytes det.» Samtalet återtager småningom en
skämtsam ton. Edvard har i dag ett obegripligt behof att vara
riktigt glad, han är dåraktig nog att längta efter sin hustru,
ehuru han har henne der midt för sina ögon, och han ber henne
skjuta åsido alla andra bestyr för i dag och lefva endast för
honom. Hon varnar för fantasteri. »Ja nog går du mera
san-sadt till väga», utbrister han. »Då mina önskningar kretsa likt
falken omkring i luften, sitter du i dufslaget och putsar dina
vingar utan att låta rubba dig af min hänförelse. — Jag mins
hur jag som barn lade en kopparslant på disken hos
bagar-madamen och käckt begärde hundra sockerkringlor, hur hon
tigande gaf 111ig tio och hur jag, likaså tigande, tog dem och gick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
