Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
mer utan utbrister: »Jag är vansinnig — en djefvul förvänder
min syn — det står ej — det kan ej stå så!»
I detsamma inträder tanten med en trivial anmärkning, men
stannar förskräckt vid åsynen af hans förstörda utseende.
»Det står icke, det kan icke stå så!» — utbrister han gråtande.
— »Jag har läst galet, jag är sjuk, förvirrad. Läs! — blott
inga godhetslögner — läs ord för ord som det står!»
Tanten läser tvekande det förskräckliga–»Mins du att
vi lofvade hvarandra i pensionen, att vi aldrig skulle gifta oss
annat än med en rik man? — Mins du den dagen då jag kom
för att lyckönska dig, den fèterade skönheten, hur du
triumferade?»
»Nog! nog!» afbryter Edvard utom sig. Tanten vill betrakta
det hela som ett skämt. Grant reser sig sakta och
grubblande.
»Nej — jag förstår nu alltsammans — lugnet — kölden —
liknöjdheten. Allt är förklaradt! Jag har lefvat på smulorna
från mitt eget bord. Intet under att jag aldrig blef mätt!»
Tanten föreställer honom dock att han ej för några
lättsinniga ords skull får uppgifva hela sin tro. Han svarar att han
aldrig haft någon tro, endast ett frestande, berusande tvifvel,
närdt af egenkärleken. »Och toge hon än tillbaka hvart ord, sora
här står, jag bure dock deras aftryck outplånligt i själen. Jag
visste icke sjelf hvad jag anade och fruktade. Derför blef min
kärlek så vild, så orolig. Nu vet jag det.»
Tanten ber honom tala med hustrun.
»Nej, jag har en gång frestat henne till en osanning; jag
vill nu icke tvinga henne till en lögn. Alltså, icke ett ord!
Hon och jag äro skiljda! Jag vexlar icke smekningar med en
qvinna, som ger mig af pligt hvad jag begär af kärlek.»
»Du talar starkt», svarar tanten, »och är ensam herre öfver
ditt handlingssätt. I allt fall har du mer än ett lifsförhållande
att lefva för.»
»Ja, jag har hatet!»
»Gud bevare dig att gå i satans tjenst! — Hatet är det
tyngsta af allt dagsverke. Men du har rikedom och den bär
stort ansvar.»
Härmed får samtalet en annan vändning, som kommer
Edvard att sedermera med ett slags förtviflans trots inkasta sig i
den ena halsbrytande spekulationen efter den andra, allt under
det han ställer sitt hus på en mer och mer kostsam fot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
