- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tolfte årgången. 1870 /
308

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308

I Sorg og i Glæde, af Benedicte (Kjøbenh. 1870) är en
samling blandade dikter, hvilken ehuru innehållande åtskilliga
obetydligheter, som gerna kunnat vara borta, dock utmärker sig för
samma rena ande och friska lifsåskådning, som alltid möter hos
denna förf., qvarlemnande ett intryck liknande det af en klar,
uppfriskande höstdag. För att inleda en närmare bekantskap,
meddela vi här ett af de vackraste styckena:

Ven gamle Pige og det fattige Barn.
1.

Hun sad i tleu stille Vinternät
Og grunded paa Troens og Haabets Skat.

Mens Hænderne sysled i vanlig Flid,
Og Tanken fløi til en svundeu Tid,

Med vaarlige Løfters gyldne Glamis,
Der svandt som en Fata Morgana Dauds.

Derude suse de gamle Treer,
Og Skyenie drive for Vind og Vær;

Det fyger fraoven og op fra Jonl:
End hærded ei Frosten Sneflagernes Chor.

Men indenfor er iler lunt og godt,
Skjøndt lidén uliuer paa Arnen blot,

Thi snart er det Tid at gange til Ro,
Længst hele Landsbyen sover jo.

Hun reiser sig for til sit Kaminer at gaa,
Og føler mekauisk paa Laas og Slaa,

Alt som hun var vant i saa mängt et Aar,
I Sommer og Vinter, i lløst og Vaar.

Dog tøver liuu end med at sige Godnat
Til Dagligstuens Erindringsskat,

Som holdtes hun af en usynlig Haand,
Som lammedes liuu af en Tryllevnand.

«0 Gud, hvad er det? Et qvalfuldt Skrig!
«Nei, nei, det er Vinden, som gjækker mig.

«Der er det igjen, saa hviuende hvast,
«Som om i Dødskamp et Hjerte brast!»

Hun sætter Lampeu i Vinduet hen,
Og aabner den laasede Dør igjen.

Hun træder behjertet i Haven ud,
Trods Vinternattens isnende Slud.

Hun bæres som af en usynlig Magt
Mod Det, der har hendes llædsel vakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1870/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free