Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.320
men ofta med hemlig förnedring parade hyllning, som egnades
den frankiska och germaniska qvinnan af medeltidens riddare.
Hon älskades, likasom hon älskade djupt och för hela lifvet,
men hon förgudades icke. Ilon omgafs icke med ett hof af
blott för henne svärmande tillbedjare, hon lät icke, likt damerna
i Provence, helsa sig som "herre" och skref icke lagar för
"kärlekens slafvar"; men hon var frie mäns aktade och eftersökta
rådgifverska.
I inånga fall stod hon dock ofri och rättslös bredvid
mannen. Så t. ex. lydde hon alltid som gift eller ogift under hans
förmynderskap och egde ingen arfsrätt, så vidt manlig arfvinge
fanns. "Hatt gånge till och hufva från" hette det ännu i den
skrifna lagen. Af ordet dotter, som ursprungligen betyder
mjölkflicka, har man velat sluta till att qvinnan i fädernehemmet
hållits uteslutande till de tyngsta hushållssysslor. Sagorna
berätta dock om ungmor, som täflat med männen, ej blott i
tankelek, såsom diktning, gåtokonst, m. m., utan äfven i kämpalek.
Sjelfva husslöjden förstod lion att adla, och det torde ej vara
för djerft antaget, att de unga qvinnornas i guld och silke
söinniade bilder af kämparnes bedrifter utgjort de första svaga
försöken till en nordisk koust. Undervisning i örtkunskap och
läkekonst ingick i äfven den vanligaste qvinnouppfostran. Detta
qvinnans framgående såsom banbrytare för mannen på
områden, hvarifrån hon sedan utestängts, vare sig af hans afund
eller af egen oförmåga att genomföra den blott dunkelt anade
uppgiften, är en företeelse, som mer än en gäng återkommer i
den svenska qvinnohistorien.
Lydande under fäders eller närmaste ättemans myndighet
kunde den unga qvinnan ej utan hans tillstånd bortgifva sin
hand. I äldsta tider synes till och med hennes eget tycke föga
efterfrågats vid uppgörandet af äktenskapsaftalet. Dock
förutsätta våra äldsta lagsamlingar hennes bifall i och med
tillåtelsen att bryta en förening, hvartill qvinnan blifvit tvingad. Ofta
föreskref hon sjelf vilkoren för sitt egande, vanligen bestående
i någon ärofull mannabragd. Strängt taget var ej heller ett
äktenskap, ingånget utan giftomannens tillstånd, ogiltigt inför
lagen, men det kastade skugga på qvinnans goda namn och gaf
fadren rätt att göra henne arflös, hvarjemte det å mannens sida
betraktades såsom ett brott mot ätten, som fordrade
godtgörelse. Brudköp i egentlig mening förekom aldrig; dertill
aktades nordens friborua qvinna för högt; men väl erlade brud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
