Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gum men vid trolofningen en gåfva, som antages hafva utgjort
ersättning för det målsmanskap öfver bruden, han af
giftoinan-nen öfvertog, likasom bruden af den senare vanligen erhöll en
s. k. hemföljd, samt af mannen en morgongåfva. Makarnes
egendomsförhållande berodde länge blott af öfverenskommelse.
Redan i de äldre sagorna förekomma spår af
egendomsgemenskap, utvisande den inom norden rådande höga uppfattning af
qvinnans personliga värde och äktenskapets betydelse, jemförd
med förhållandet i andra länder, der hustrun länge utgjorde
blott en del af mannens lösören. Sagorna berätta om
giftermals-aftal, som förbehållit hustrun fri förfogningsrätt öfver sin
förmögenhet och derjemte rätt till hälften i det samfälda boet.
Äfven omtalas att modern ålagts att med J bidraga till barnets
underhåll, mannen med § o. s. v. Från en blott plägsed,
beroende af frivillig öfverenskommelse, öfvergick
egendomsgemenskapen småningom till lag, och har såsom sådan hårdnat till
ett tryckande tvång, förnedrande för qvinnan och ofta
olycks-bringande för familjen, i det förvaltningen och nyttjanderätten
till den så kallade gemensamma egendomen — hustruns
sjelf-förvårfvade inkomster deri inberäknade — är mannen ensam och
uteslutande förbehållen.
Värmen och troheten af den fornnordiska qvinnans kärlek,
samt hennes högstämda anspråk på den, som ville vinna
hennes hjerta, röjer sig snart sagdt i hvarje saga eller folk-qväde.
A andra sidan saknas icke heller uttryck af misstro till "fagra
möars snack" och "vänskap med flygtig qvinna". "Mången god
mö, när riktigt hon pröfvas, är ombytlig mot män", klagar
Odin. Men så bekänner han en annan gång: "ond lön gaf jag
tillbaka för hennes oskyldiga sinne och starka hängifvenhet". —
"Mannavettsbräcka" nämnes i sagorna mången fager mö, som
förvridit ynglingarnes hufvuden, och det berättas att skalder
dömts till döden, såsom straff för att de diktat kärleksqväden,
soin kunnat förvekliga hjeltarnes sinnen. Allt sådant torde
dock få anses blott såsom tillfälliga öfverdrifter eller afarter af
den höga och rena uppfattning af kärleken och af qvinnan
såsom dess föremål, hvilken var nordmannaanden egen.
Naturligtvis hade qvinnan sin skuld i afvikelserna, hvilka, också de,
kunna hänföras till de tvänne grundsträngarne i hennes väsende.
Der vekheten uteslutande beherrskade henne, der kunde man
med skäl varna också för männens förvekligande; der äter
kraften var allena styrande, blef hennes kärlek en "mannavetts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
