Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.322
bräcka", störtande både henne och den hon älskade i
förderfvet.
"För kärlek må dock ingen tadlas", sjunger Ilåvamål
urskuldande. "Vise gör till dårar han, den mäktige".
Stod qvinnan såsom den älskande, viljerena och starka
ungmön högt i mannens ögon, steg hon dock ännu högre, dä
hon såsom maka tog plats vid hans hjerta och hans härd. Sjelfva
det fornnordiska språkets benämningar pä den gifta qvinnan
sägas antyda sa väl hennes skaplynne som hennes ställning. Sa
uttryckes troheten, grundvalen för hela hennes väsende, i ordet
hustru = hus-tro. Den ännu äldre benämningen Fröja — fru
antyder hennes makt inom hemmet, och den ursprungliga
betydelsen af ordet angifver närmare arten af denna makt såsom
ett glädjens och godhetens välde. I det äldsta fornnordiska
qvädet kallas hustrun mannens "örarnna", det är den, i hvars
öra han tryggt kunde hviska sina hemligaste tankar. Deremot
afrådas de unge männen i sagorna från att förtro sina
hemligheter åt en frilla. Oäkta börd var en skara; "arfboran" eller
"odal-hustrus barn", den ärofullaste benämning. Också värnades hustruns
ära såsom den dyrbaraste helgedom; hennes kränkta heder
hämnades såsom den djupaste skymf och äktenskapsbrottet straffades
hårdt i mån som den hustruliga troheten skattades högt. Ädlare
och skönare förebilder af qvinnan såsom maka torde ingen
sagolitteratur hafva att uppvisa, än dem våra sagor framhålla i en
Gudruns, en Bergtoras, en Thoras, en Aslögs gestalt. Den senare
kan derjemte gälla som typ af den qvinliga diktaregåfvan, om
man får tro henne vara den, som qvädit Ragnars dödssäng.
Äfven såsom moder åtnjöt qvinnan den högsta aktning, sä
att äfven de vuxna sönerna vördnadsfullt lyssnade till hennes
ord och böjde sig för hennes tillrättavisningar. Ett bland de
yppersta bevisen härpå ger Olof Tryggvasous saga. Den
omtalar nämligen liuru en moders förebråelser kommit stormännen
pa Island att återkalla sitt beslut att under hungerstid alla gamla
och bräckliga skulle lemnas åt sitt öde, och i stället ålägga hvarje
man att försörja, i första rummet sin moder, dernäst sin fader
och i tredje rummet sina egna barn, vore det ock med arbete
hos andra. Blott i ett fall, säger en fornkunnig skriftställare,
synes den gifta qvinnans vilja lia varit maktlös; det var ifråga
om hennes nyfödda barns utsättning eller dödande.
Dock saknas ej andra skuggor i taflan. Förbindelser pa
sidan om äktenskapet omtalas ofta, till och med månggifte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
