Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.324
alla råder en, mäktigare än den mäktige — en, hvilken ingen
tör nämna!" Då återfinnes den förlorade hemlighet, öfver
hvilken lifvet rufvat sedan begynnelsen:
"de gyllene taflor,
dem i tids början
stamfadreu egde,
gudarnes herrskare,
och den fördoldes barn".
"Förstån I än — eller hvad?" spörjer Valan. Och hvar
och en tycker sig kunna besvara frågan på sitt sätt. Myten
är i sjelfva verket bördig af tusende tolkningar. Tagen såsom
här, till en bild af folkets troskamp, kan den fattas i trängre
mening såsom afslutad vid Ansgarii uppträdande och det första
uppdagandet af korsets hemlighet. Sedd i stort åter fortgår
kampen i olika skeden och är ännu ej pä långt när genomförd.
Gudarnes förflyttande från jorden till himlen blir då
kristendomens första seger öfver hedendomen; den lågande bron mellan
himmel och jord förebildar Ordet, förkroppsligadt i Honom, som
är "vägen, sanningen och lifvet". Den fallne guden blir en
hägring af den urartade kyrkan, som begagnar sjelfva det
gudomliga ordet för sina orena afsigter. Den sista stora striden
slutligen motsvaras af den nya tidens troskamp, upplågande
med reformationen och fortgående ännu med stegrad häftighet,
ända tills målet är uppnådt—"allt hvad ondt var varder bättre"—
och den rastlöst sökande menniskoanden funnit lifvets förlorade
hemlighet.
Med hänsyftning pä vårt ämne blir då frågan: hvilken t/el
tog och tager den svenska qvinnan i den fortgående troskampen?
Detta är i sjelfva verket en lifsfråga, af hvilken hennes
vara eller icke vara i högsta mening beror. Svaret kräfde en
Valas klara, fjerrseende blick. När skall en sådan uppstå
ibland oss? Och hvem af oss, svaga, vågar väl förvetet
framhålla sin mening? Visst är, att svaret aldrig kan gifvas på
en gång och för all tid, minst i en sådan andelig brytningstid
som vår. För kortare skeden af den förflutna tiden borde det
deremot kunna gifvas, om ämnet en gång befinnes värdigt
forskarens möda. Till dess äro vi hänvisade mera till aningens
och den inre åskådningens, än till den faktiska pröfningens och
bevisningens svar. Allt hvad vi här våga säga stannar derför
vid några spridda antydningar, afseende blott att hålla frågan
vid lif, icke att lösa henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
