Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.327
Lata vi tråden först upptagas af 1200-talets ståtligaste
qvinna, Ingrid Ylfva, Birger Jarls moder, om hvilken det hette
att "sä länge hon höll hufvudet upprätt kunde ingen af hennes
ätt ga under", så finna vi hos henne klaven till den höga tanke,
Jarlen hyste och i sina lagar uttryckte om qvinnan. lians
svägerska, Sigrid den fagra, torde väl äfven med sitt, om lika
mycken kraft som hängifvenhet vittnande handlingssätt, hafva
belastat denna goda tanke. Från dessa båda följa vi tråden i
stigande riktning, tills vi se den uppburen högt, såsom aldrig
tillförene, af Sigrid den fagras dotterdotter, Birgitta Brahe,
qvinnan med det rena sinnet, det brinnande hjertat, den klara
siareblicken, den fria tanken och det oförfärade ordet, hvilket kom
furstar och prelater att bäfva.
Med en sådan qvinna ibland sig var det ej underligt att
svenska folket tog ännu ett steg i riktning mot könens
likställighet genom lagbudet att qvinnan skulle, likasom mannen, vara
inför lag ansvarig för sina handlingar, i stället att hon förut
varit betraktad som "öfvermaga" och mannen fatt svara för
henne. En motsatt riktning antyder det samtidiga skärpandet
at’ giftomannatvänget. Sä äfven upphäfvandet af den lag, som
till moder och gift syster öfverlät giftomannarätten, der ej lika
nära manlig frände fanns.
Några årtionden efter sedan qvinnan sålunda af svensk lag
förklarats ovärdig att råda öfver sig sjelf vid den afgörande
vändpunkten af sitt lif, utväljes en qvinna till "svenska rikets
fullmäktiga fru och rätta husbonde i lust och nöd". Hos den,
om ej svenska födda, dock i Sverige och af en svensk
fostermoder uppfödda drottning Margareta återfinna vi alltså, i slutet
af 1300-talet, qvinnoinflvtandets yppersta ledare och representant.
Så vidt vi förstå att dömma är drottning Margareta en af
de största qvinnokarakterer, historien har att uppvisa: stor ej
blott i kraft, men ock i hofsamhet, i klokhet och fromhet, i
tanke som hjertelag. Hon och Birgitta beteckna höjdpunkten
uf det qvinliga inflytandet under det katolska tidehvarfvet af
vår historia. Hos üirgitta verkade detta inflytande i renande,
hos Margareta i enande och försonande syfte. Hos båda var
det således af äkta qvinlig art, ordet taget i dess ädlaste
bemärkelse. Det spontana i framträdandet, det förutsättningslösa
i arbetet, det rent personliga i framgången; denna
hoppfullhet "emot all förhoppning"; detta gripande efter målet, ännu
innan betingelserna för dess ernående blifvit uppfyllda, och.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
