Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.361
rerldserfarnes klokhet. Sålunda föreslår i Njåls saga Njål sin
son Helge ett giftermål. "Jag har uttänkt för dig ett gifte",
säger han, "om du vill följa mitt råd". — "Det vill jag visst",
säger Helge, "ty jag vet, att du både vill och kan råda mig
godt". Vi se: han var icke tvungen att lyda sin fader i detta
stycke; han gör det dock. Ocli skälet dertill är, att vid
äktenskapets ingående skulle mannen, efter våra fäders begrepp, ej
lyda kärlekens stämma allena, utan också — och det framför
iallt — sörja för att uppnå och vid makt hålla en oafhängig
och ansedd framtidsställning; och vid sådana beräkningar måste
i naturligtvis ungdomen »ner lita på de erfarne gamles blick än
på sina egna lidelser.
Hvad den unga qvinnan åter beträffar, framträdde,
isynnerhet under hedendomen, öfver henne den faderliga makten och
myndigheten i långt strängare gestalt än öfver ynglingen. Icke
qvinnan sjelf hade, efter de gamles åsigt, att förfoga öfver sig,
utan den husbonden, hvilken hon i en eller annan ställning
tillhörde; ty allt är i vår forntid byggt på den fast slutna
familjen. Och dervidlag var mannens öfvermakt så stor, att vår tid
knappast kan sätta sig in uti föreställningen derom. Det var
så långt ifrån, att en ung qvinna lagligen kunde ingå äktenskap
utan sin faders eller naturlige förmyndares samtycke, att hon
fastmer, och det tvärt emot sin vilja, kunde af dem formligen
tvingas till äktenskap. Det finnes sålunda i sagorna
mångfaldiga exempel på, att fadren har bestämt sin dotters gifte, ej
allenast utan att i minsta måtto spörja henne till råds förut,
utan till och med emot hennes förklarade böjelse, något, som
naturligtvis måste vålla många olyckliga äktenskap. Gifte sig
åter en qvinna egenrådigt, kunde hennes fader eller fränder göra
henne och hennes möjliga afkomma arflösa, och mannen, som
mot frändernas vilja äktat henne, kunde dessa lätt få dömd
fredlös såsom qvinnorånare. Det vare emellertid härmed icke
sagdt, att fäderna alltid utöfvade denna genom lag och
urgammal häfd dem tillkommande myndighet i densammas fullaste
stränghet. Man finner tvärtemot några exempel på, att fäder,
när det gällde en dotters gifte, ej allenast på förhand rådförde
sig både med flickan sjelf och hennes moder, utan till och med
någon gång öfverläto giftermålet alldeles till dottrens fria val,
såsom åtminstone tvenne fall, ett i Laxdölasagan och ett i Ketil
Höngs saga, hvilka blifvit oss bevarade, visa. Men sådant må
dock betraktas såsom undantag från den allmänna regeln, oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
