Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.364
vänskap. Till qvinnan sjelf sade nu denne förespråkare intet,
vare sig att hon var närvarande eller ej. Till giftomannen vände
han sig, androg sitt ärende, uppräknade vidlyftigt friarens alla
fördelaktiga egenskaper, främst hans slägtskapsförhållanden, hans
höga anor, om hade några, hans faders makt, hans fränders
anseende, hans egen ära, om han varit viking eller på annat
sätt tjenat i främmande land och vunnit rykte. Så kom man
till egodelarne. Allt påpekades noga, hela rikedomen i löst och
fast, äfvenså hvilka arf, som vore att påräkna. Sjelfva
friare-begäran androgs helt kort, blott i några få ord, "svà biör liann
jjik döttur finnar", "så beder lian dig om din dotter", eller
något dylikt.
Blef nu detta väl upptaget, öfvergick man till närmare
bestämmelser, hvarvid ock fortfarande förespråkaren förde ordet
å friarens vägnar, naturligtvis efter föregående öfverläggning
med denne, såsom Njålsagan visar.
Giftermålet var hos våra fäder egentligen en byteshandel,
hvarvid qvinnan lösköptes från det rätts- och skyddsförhållande,
i hvilket hon på grund af sin födelse och börd stod till sin
fader och hans slägt, och som nu skulle öfvertaga^ af den godkände
brudgummen. Då det talas om "brudköp" i de gamla sagorna,
måste man således väl ihågkomma, att det var den husfaderliga
makten och myndigheten öfver bruden som köptes, icke hennes
person. Hon kunde således aldrig genom något köp bli
slafvinna, aldrig beröfvas det lagarnes hägn, som bjert skiljer den
friborna från trälqvinnan.
Efter trolofningen utanordnades från hvardera familjens
egodelar eu viss summa eller löst och fast till ett visst värde,
för att tillförsäkra de unga en oberoende framtid och gifva
deras äktenskap en viss förmögenhetsgrundval, på hvilken det
tryggt kunde hvila.
Sjelfva den summa eller det gods, som friaren först hade
att betala qvinnans fader eller giftoman i ersättning för den
makt öfver henne, som han ville förvärfva, kallades mundr eller
festingafè, d. v. s. fastegodset eller fästepriset*). Detta festingafè
*) En af de gammalnordiska lagarne, nämligen den norska gulatingslagen, som
gällde i det nuvarande Bergens stift, anger en minimisumma, under hvilken
detta pris ieke fick gå, och bestämmer denna summa till 12 silfverörens,
eller lj- mark silfvers värde. Ofta steg den emellertid till ett betydligt
högre belopp. Blef det bekant, att ett äktenskap uppgjorts fÖT mindre
fäste-pris än ofvan nämndt är, skulle detta äktenskap hållas för ogiltigt, och
barnen af detsamma betraktas såsom födda utom äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
