Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.365
hade nu giftomannen full rätt att sjelf behålla. Gafs det
emellertid, såsom sedermera blef vanligt, åt bruden, så skedde detta
såsom en gärd af synnerlig bevågenhet från hennes förre laglige
herres sida. Ty denne hade ingen skyldighet att gifva det
ifrån sig.
Sedan vi nu sett, hvad giftomannen hade att få, skola vi
ock se till, hvad han hade att gifva. På det att icke bruden
skulle tomhändt draga in i det nya huset, så bestämde lagen,
att giftomannen, utom hennes utrustning i kläder och dylikt,
äfven skulle gifva henne penningar eller penningars värde
såsom hemgift. Ursprungligen kunde blott lösören på detta sätt
gifvas; ty efter fornsed kunde en qvinna af det skälet icke ega
fast jordagods, emedan vissa skyldigheter att göra det allmänna
tjenster, som blott passade mannen, häftade vid innehafvaren af
fast grund och botten. Emellertid kom man temligen snart
ifrån dylika svårigheter, derigenom att mannen påtog sig dessa
skyldigheter, ehuru han aldrig såsom egare, utan blott såsom
brukare, innehade sin makas hemgiftsgods, hvilka också efter ett
barnlöst äktenskap återföllo från mannen till hennes egna fränder.
Det är en grundåskådning, som vi möta i det hela.
Folket är deladt i familjer, ätter; jorden är delad i områden, gods,
nätt upp så många, att hvar familj kan få sitt för sig. Alldeles
lottlös ville nu en rik man ej släppa sin dotter ifrån sig; det
förbjöd stoltheten. Men så mycket kunde hon dock ej få, att
familjegodset blef splittradt.
Fastän nu icke hemgiften, såsom fästepriset, var nödvändig
för äktenskapets lagliga giltighet, så framställdes densamma
dock redan tidigt såsom mycket önskvärd och för qvinnans
framtida betryggade ställning gagnelig. I Ostgötalagen finnes
till och med bestämdt, att då ett utan hemgift ingånget
äktenskap genom mannens död upplöstes, så skulle före arfskiftet
och af hans gods en så stor del afsättas, som man för i fråga
varande fall anser att hemgiften hade bordt vara, och denna
del behandlades sedan såsom verklig hemgift, d. v. s.
öfverlemnades åt enkan till hennes framtida bergning. Detta är ju
ett ganska vackert drag af våra fäders omtanka om qvinnan.
Såsom motsvarighet till denna hemgift, som, till betryggande
af qvinnans ställning, gafs henne med hemifrån, hade nu
mannen att af sitt gods utreda den så kallade tillgåfuan, tilgjöf,
hvilken lagligen skulle utgöra hälften af hemgiftens värde, hvar-
Tidskrift för hemmet. 12:e årg. 6:e höft. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
