Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.366
före den också i lagarna kallas l’riöjungsauki, d. v. s.
tredjedels-tillökning, liksom ock det uttrycket mycket ofta förekommer,
att "qvinnans hemgift skulle förökas en tredjedel i mannens
gård". Tillgåfvan skulle, om mannen dog före qvinnan, tillfalla
henne tillika med hemgiften; dog deremot hustrun först, så
hade mannen blott att utreda sjelfva hemgiften till hennes
arfvingar. Hustrun hade således, så länge mannen lefde, blott
nyttjanderätten öfver denna tillgåfva, liksom mannen öfver
hennes hemgift. Tillgåfvan fanns öfverhufvud i hela Norden, med
undantag af Danmark och Island. I Östergötland fanns
densamma under en något förändrad form och kallades der dels
motköpet, viöarmundr, dels mantelköpet, möttulköp.
Dessa voro nu i allmänhet de omständigheter, som kommo
i betraktande vid ingåendet af det fornnordiska äktenskapet.
Vi se, huru det skulle hvila på ömsesidiga förmögenhets- och
penningetillskott.
Högst märkligt afbryter härifrån en i Öbyggarnes saga
förekommande berättelse om ett fall, då en qvinna förvärfvades
genom arbete i stället för genom penningar. En man, som het
Vigstyr, sade nämligen till berserken Halle, som friade till hans
dotter Asdis: "då du är fattig, vill jag efter de gamles sed
handla och låta dig genom stora arbeten förtjena detta
äktenskap". Detta exempel står ensamt i skriftliga uppteckningar
från Nordens forntid, och det leder tanken ovilkorligen på
seder och bruk i Grekland dch de fjerran Österlanden. Hvem
erinrar sig icke huru Jacob tjenade för Rachel i sju och åter
sju år. Men som Vigstyrs ord antyda, att qvinnans
förvärf-vande genom arbete, ehuru på hans tid kommet ur bruk, varit
sed hos de gamle, står här en gissning öppen, att uti en ännu
äldre tid än den, från hvilken vi hafva muntliga traditioner,
som sedan skriftligen upptecknats, hafva funnits sedvänjor, som
dött ut, och en rättsuppfattning, som varit af ännu
ursprung-ligare art än både sagornas och Eddans, d. v. s. än både de
historiska berättelsernas och de gamla gudasägnernas, således
ett minne från det gamla nomadlifvets tider, då arbete ännu
var mycket mer värdt än jordagods, och då våra fäders fäder
i månghundrade led uppåt vandrade omkring med sina hjordar
på slätterna i det fjerran Asien midt ibland de stammar, som
.sedan drogo ut i mera sydlig riktning och grundlade Asiens och
Syd-Europas välden.
Men detta exempel står, som sagdt, ensamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
