Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.368
de gamles bostäder, sjelfva skådeplatsen för alla de husliga
förhållanden, med hvilka vi i det följande skola göra bekantskap.
Man må icke föreställa sig de gamle nordbornas boningar
såsom våra, innefattande under samma tak en mängd större och
mindre rum, samt som oftast flere våningar höga. Sådana voro
de icke. I allmänhet utgjorde hvart rum ett hus för sig, som
på sin höjd kunde vara försedt med några små afstängningar
eller sidogångar och ett loft. En större gård bestod alltid af
en betydlig samling af sådana tätt tillsammans liggande
bygg-ningar eller hus, hvilka dock, ehuru blott sällan, synas hafva
varit förbundna med hvarandra medelst täckta gångar. Dessa
byggnader voro utan tvifvel alltid uppförda af trä. Murade
stenhus omtalas aldrig, ehuruväl någon gång jordkulor.
Väggarna uppfördes icke af resvirke, utan af på hvarandra liggande
bjelkar. Utvändigt panelades de oftast med en så kallad
sköld-beklädning af plankor, hvilka tjärades till skydd mot vädrets
åverkan. Väggarna bildade alltid en aflång fyrkant. Från de
två långväggarna, soin sällan voro synnerligen högre än en dryg
manslängd, höjde sig derpå taket, hvilande, såsom ännu alltid,
på sparrar, hvilka öfverst möttes från hvardera sidan under
takåsen och ömsesidigt stödde hvarandra. Men — och här
kommer olikheten med våra nutida hus bjertast fram — under
husets tak fanns icke, såsom hos oss, någon vind. Hela
takresningen med sidosparrarne och åsen, var inifrån synlig mellan
de tvärstockar, som, hvilande på långväggarnas öfversta
bjelk-lag, gåfvo sammanhållning och fasthet på en gång åt väggarna
och åt det på dem hvilande taket. Dessa tvärstockar sträckte sig
således, till följd af långväggarnas ringa höjd, blott obetydligt
öfver husfolkets hufvuden från den ena sidan af rummet till
den andra. De motsvara naturligtvis de bjelkar, på hvilka vi
lägga vindsgolfvet. Men, som sagdt, något sådant fanns icke hos
de gamle. Taket sjelft var nu, såsom allt det öfriga, af trä och
utvändigt klädt med näfver och derofvanpå med plank eller
träspånor, lagda öfver hvarandra som fjällen på en fisk. Det
bela var tjärstruket. De korta väggarna gingo i en spets upp
till åsen och kallades såsom ännu gaflar.
Det huset på en gård, hvilket innehöll det förnämsta
rummet, hela familjens samlingsställe natt och dag, kallas
ursprungligen och i Eddan salr, vårt sal. Under sagornas tid, d. v. s.
århundradena närmast före och närmast efter år 1000, kallas
det "hall" feg. höll) eller "skåle" eller "stuga". Som skåle var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
