Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.369
det vanligaste, vilja vi bruka detta ord. Skålen byggdes
vanligen långsträckt mellan öster och vester med hufvudingången
på den ena gafveln, troligtvis den östra. Framför denna
huf-vuddörr, vanligen kallad karlarnes dörr, fanns en mindre
förstuga, på det att ej snö skulle yra in, då dörren öppnades. Det
är denna förstuga, som menas, då i en af Eddans sånger guden
Frös sven Skirne säger till den mot gudens frieri afvogt stämda
jättedottren de hotande orden:
"Du tvine lik en tistel,
"Som trängt sina rötter
"Fast i förstugutaket".
Då vi från förstugan genom karldörren träda in i sjelfva
skålen, möter oss en underlig syn. Midt framför oss, föga
upphöjd öfver golfvet, löper genom hela rummets längd ända
inemot den bortre gafveln en murad, 3 till 4 fot bred, stensättning.
På denna brinna utefter hela längden stora eldar, hvilkas rök
hvirflar upp mellan tvärbjelkarna och böljar, såsom röken i de
finska stugorna, i tjocka moln under den höga takresningen,
tills han omsider funnit sin väg ut genom den så kallade ljören
eller spjällöppningen, som, öfverst uppe och på båda sidor om
sjelfva takåsen, öppnar sig utefter hela takets längd. Några
fönster funnos näppeligen på väggarna, men väl små gluggar på
takets nedersta del. Ljuset, som torde varit särdeles sparsamt,
då ej eldarna brunno, föll således in dels genom ljören, dels
genom dessa gluggar, hvilka för öfrigt täcktes af ramar,
öfver-spända med genomskinliga hinnor; ty glas fanns ej. Utefter
hvardera sidoväggens hela längd lupo bänkar, kallade
långbänkar. Den långbänk, som stod vid den nordliga väggen,
hvarest alltså de sittande vände ansigtet mot söder eller, efter de
gamles uttryck, mot solen, var egentligen bestämd för husets
folk och kallades den högre, förnämligare bänken. Midt på
denna bänk var husbondens högsäte, i hvars båda främre hörn
de uinder hednatiden heliga högsätesstolparne stodo. Dessa voro
så höga, att de räckte upp genom taket, och således äfven för
utanför varande vittnade om husfadrens hedersplats. Upptill
på den delen af stolparne, som för de innevarande var synlig,
märktes konstfullt snidverk, oftast framställande gudabilder.
Melllan dessa stolpar var nu, såsom sagdt, husbondens plats;
på båda sidor om honom, till höger och till venster, sutto
haniS manliga slägtingar och huskarlarne, d. v. s. husets fria
tjenare; och var en plats förnämligare, ju närmare densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
