Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.370
var till husbondens. Den på södra sidan motsvarande
långbänken, på hvilken ankommande främlingar i allmänhet fingo
sin plats, kallades den ringare bänken. Midt på denna fanns
likaledes ett högsäte. En tredje bänk gick längs med den
gafvel-vägg, som man hade framför sig, längst bort, då man trädde in
genom karldörren. Denna bänk kallades tvärpallen och var
förbehållen åt husets qvinnor. Endast drottningar, som kommo
på besök, eller landets allra främsta qvinnor kunde taga plats
bredvid högsätet på karlarnas bänk. På tvärpallen åter var
qvinnan herre. Här bedrefvo husmodren och döttrarna alla sina
arbeten, närifrån gaf den förra akt på de tjenare, som utefter
hela skålens längd hade att syssla med de öfver eldarna
hängande grytorna; här var det, soin de senare ådagalade sin
konstfärdighet i att spinna, väfva, sy och sticka. Här kom sländan
fram och snurrades omkring af vana fingrar; här ställde man,
livar det passade sig, väfstolen, om hvars enkla
sammansättning vår tids väfkunniga icke ens kunna göra sig den
aflägsnaste aning; här klippte man till den färdiga vadmalen och
gjorde deraf kläder både åt sig sjelf och männen; här
fram-togos vikingarofven från den fjerran södern, silkestyger,
skarlakan, östrumeliska och andra guld- och silfvermynt, röfvade
smycken, guld, silfver, ädelstenar och perlor; här gällde det för
den qvinliga smaken att samarbeta dessa kostbara och
mångartade ting med täckhet och behag till familjens högtidsskrudar.
Slutligen måste vi påpeka, att endast husets käraste, manliga
vänner hade vid sina besök rätt att öfvergifva långbänken, slå
sig ned hos husfröjan här på qvinnornas tvärpall och bli vittne
till de små husliga scenerna, som nu äro förlagda till
kökskammaren; vi mena dem, som äro oskiljaktiga från husmodrens
bestyr med sina pigor och modrens med sina barn.
Framför alla bänkar funnos vidare fotpallar, och på sjelfva
bänkarna utbreddes dynor. Mellan hvardera långbänken och
den stensatta eldstaden, som vi sade lopp midt genom skålens
längd, måste finnas nog plats både till att sätta bord framför
bänkarna, när det skulle spisas eller bli dryckeslag, och för det
uppassande tjenstefolket att kunna fritt röra sig mellan borden
och eldarne längs efter golfvet. På jernkedjor, soin upptill voro
fästade i krokar på de förut omtalade tvärbjelkarna, hängde
öfver eldarne de stora kittlar, i hvilka maten kokades. Yi se,
att anordningen var för sin tid ganska praktisk. Man hade icke
långt att bära maten; tjensteflickorna hade blott att vända sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
