Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.371
mellan eldarne och borden. Men, kunde man invända, rummet
blef ju längs efter deladt midt itu genom en vägg af eld. Detta
är sannt; men tilläggas bör, att våra fäder, det viga, härdade
och djerfva slägtet, säkerligen föga brydde sig om det obehaget,
Hvad är naturligare, än att pojkens första idrott blef att raskt
springa genom eldarna utan att bränna sig? Och säkerligen
voro männen i lifvets kraftigaste ålder icke mindre snabbfotade
än gossarna. Skålens väggar voro i allmänhet invändigt
pane-lade, och panelningen, liksom också det inre af taket, var ofta
ziradt med utskärningar och målning, föreställande mytiska eller
historiska händelser eller ock stiliserade naturföremål, såsom
fantastiska drakar och onus|ingrande växter. Dylika utskärningar i
de urgamla mönstren äro i Sverige nu så ytterst sällsynta, att
det är väl tvifvel underkastadt, om ens i bela landet finnes deraf
mera qvar, än några få konstfullt skurna plankor och stockar,
såsom från Wrigstad i Småland. I Norges gamla träkyrkor
finnes mycket mera i denna stil bevaradt till våra dagar. En
liten antiqvarisk anmärkning angående de forntida väfstolarna
må äfven här finna sin plats, alldenstund vi på tal om
qvinnan ej få förgäta den förnämsta af hennes handaslöjder.
Öfverst under löftet var densamma fästad vid två bjelkar, och
sjelfva stommen af väfstolen utgjordes endast af tvenne stolpar,
hvilka räckte från golfvet till dessa takbjelkar. Mellan den
öfre delen af dessa stolpar lopp nu en bom, som kunde vridas
omkring. Vid denna bom voro trådarna af varpen fästade, och
kring densamma upprullades småningom det färdigväfda tyget.
Varpen hölls nämligen icke i liggande ställning, såsom på våra
väfstolar, utan hängde rätt ned. På det att nu icke de långa
ändarna skulle ligga och trasslas ihop på golfvet, voro de
hoplastade i knippor, och vid dessa knippor voro bundna stenar,
som höllo uppränningen spänd. Sjelfva väfningen tillgick vidare
på så sätt, att väfverskan, som stod vid väfven och arbetade,
med sina fingrar delade trådarne, så att väfskel bildades, ty
några solfvor funnos ej, som kunde göra detta. Till hjelp vid
detta arbete hade hon ett redskap af ben eller segt trä,
liknande en spjutspets. Med detta bildade hon hvartannat
väfskel, hvartannat bildade sig sjelft derigenom, att midt på
väf-vens höjd fasta tvärspjelor delade väfvens trådar på båda sidor
om sig. Någon nutida skyttel eller spole fanns icke, utan inslaget
eller väften var upprullad på en så kallad vinda eller rulle af
trä, hvilken med handens tillhjelp fördes fram uti den öppning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
