Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.372
eller väg genom varpen, som medelst ofvannämnda spjutlika
redskap bildades. För att slutligen slå inslaget tillsammans,
fanns icke någon väfsked såsom hos oss, utan man brukade dertill
ett annat redskap, som kallades skeiö, af hvilket ord sedan
namnet på vår väfsked är bildadt. Utseendet och användningssättet
var emellertid belt olika, alldenstund skeiöen, hvilken vanligtvis
var en bred skifva af hvalfiskben, hade handtag och såg ut som
ett trubbigt svärd. Denna skeiÖ infördes, som sagdt, till sist i
hvart skel och slog hvarje ny tråd upp till sidan af det förra
inslaget.
Vi kumla föreställa oss, hvilken tid skulle åtgå för att
fullända en lång väf med dylika redskap, och hvilken skicklighet
det måste funnits hos de händer, som icke desto mindre
förstodo att bilda icke blott hvad vi kalla fyrskäftad väf, utan
äfven rutor och figurer.
Hvad sjelfva väfstolarna beträffar, hvilka isynnerhet i
Njàls-sagan utförligt beskrifvas, och hvilka hafva eu slående likhet
med de gamle grekernas och romarnes, så hafva de spårlöst
försvunnit i Sverige, Norge och Danmark. På Island
undanträngdes de först i slutet af förra århundradet af väfstolar med
liggande varp. Blott på Färöarna, dessa ödsliga klippor midt i
verldshafvet, der ännu en liten befolkning af nära nog äkta
fornnordisk art lefver, hafva de hållit sig i bruk ända till våra dagar,
och den beskrifning, vi här ofvan sökt gifva, är gjord dels efter
Njàlssagan, dels med ledning af en från Färöarna till Kongl.
Fornsaksmuseet i Köpenhamn öfverförd mycket gammal väfstol.
Från denna utflygt på området af qvinnans svåraste
handaslöjd må vi återvända till skålen. Vi talade om densammas
träutskärningar och målningar. Det var också sed att hänga
vapen, isynnerhet sköldar, på väggarna till prydnad. I mäktiga
höfdingars sal hängde gemenligen enhvar huskarls rustning på
väggen öfver hans plats.
Vid högtidliga tillfällen blefvo skålens väggar tjäldade, d.
v. s. behängda med brokiga, oftast hemmaväfda, yllna tapeter,
stundom också med utländska och kostbara tyg. Slutligen
var skålen försedd med sängar, som voro inrättade längs
långväggarna, bakom männens bänkar, på så sätt, att enhvar hade
sin säng bakom sitt säte. Dessa sängar doldes otvifvelaktigt
af tapeterna, när skålen var tjäldad. Vid den inre
gafvelväg-gen, bakom qvinnornas tvärpall, voro dessutom inrättade slutna
sängar eller små afpanelade sängkamrar, så många, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
