Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
hädiska tal, Susanna, och ännu mindre har en sådan
föreställning funnits i ditt hjerta. Du har i detta hjerta i stället alltid
ropat: "Jag fattig, syndig menniska!"–Då du besinnar detta,
kan du ännu säga, Susanna, att du är den olyckligaste? Du
har ingenting att berömma dig af, säger du. Säg det gerna,
säg det om igen; ty det är sant. Men din Herre och Gud
kan du berömma, kan du gladligt lofva och prisa; ty han har
bevarat din fot ifrån mången stötesten, kanske just genom
att pålägga dig det sjuka sinnet. Detta har du ej kunnat
undgå ännu; men, Susanna, tänk aldrig mer att det sändes dig
såsom ett straff, utan såsom en pröfning blott, måhända som
ditt skyddsvärn. Huru många finnas ej, som gerna, ack! så
gerna ville gjuta dina tårar, för att ett enda ögonblick dermed
kunna utplåna sin egen skuld."
"Glöm dock icke, Susanna" — fortsatte en annan röst ur
drömverlden — "glöm aldrig ett ögonblick, att det sjuka sinnet,
uiu det också ej är ett syndens straff, sjelf kan bli till synd,
den synden att misskänna andra. Tänk ej om menniskor i yttre
lyckligare förhållanden, hvilket du någon gäng brukat göra,
såsom oin de aldrig vetat af hvad det är, att slå sig för sitt bröst
och ropa: "Jag fattig, syndig menniska!" derföre, att de bära en
sorglös yta och äro omgifna af dyra familjeband och alla lyckans
förmåner. Tro mig, stackars vän! dessa hafva varit någon natt
i Gethsemane, äfven de. Det finnes väl menniskor, som äro
nästan gudlöst nöjda med sig sjelfva, men de äro icke många.
Och i alla fall skall du vid närmare aktgifvande finna, att det
härflyter mera från en önskan att inbilla andra sådant, än från
en verklig sjelfförhärdelse. Genom lyckans yttre förmåner
friköper sig ingen från den inre kampen. Du har icke hört de
halfqväfda veropen, öfvermättnadens, sjelfföraktets; du har ej
mätt tomhetens fasansfulla djup. Du trodde att der ej gafs
någon anledning till sorg, derföre att du såg glada miner och
muntra småleenden; men tacka Gud, kära Susanna, att du aldrig
småler på det sättet; tacka Gud, om han aldrig låter dig småle
så, intill slutet af ditt lif.
Du tänkte om den vackra fästmön, som du arbetade för i
går och som behandlade dig så hårdt, att hon föga visste
hvad mycket ondt ett hårdt ord betydde, huruledes det är ett
frö, som, inkastadt i hjertat, ligger och bulnar der och
medför en vida värre kommande smärta, än det i den första
stunden förorsakade. Nå, jag vill säga dig, Susanna, denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
