Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Et.t är dock visst: hon, noggrann i det lilla,
Var stor till sinnes, utan prål och villa,
Om ock hon var ett barn utaf sin tid.
All flärdlös sträfvan ammade hon troget,
Men icke fann hon allt det nya moget,
Hvarom sig hvälfde dagens meningsstrid.
Hon hjertan vann. Lätt var det för den blyga
Att sig intill den kära gamla smyga
Med sina tusen känslors hela hop.
Ej köld, ej hårdhet vardt hos henne funnen,
Som godhet lärt ur djupa vishetsbrunnen,
Och utgått stark ur tysta smärtors dop.
I hennes sätt, i tonen, blicken, orden,
Man erfor hvad hon var, hvad hon var vorden,
Som läste man uti en öppen bok.
Den boken höll hon en och hvar till handa.
Förstod du den, du länge mins dess anda,
Mins henne sjelf, så sann, så god, så klok.
Den magt, som bjuder hjertat och betvingar,
Helt underbart i sjelfva rösten klingar,
An jublande, än suckande deri.
I hennes stämma låg en dämpad styrka,
En ton, en klang, som tycktes lydnad yrka.
Den var bestämd, den kunnat häftig bli.
En gloria lik uti de sena åren,
Som kring den ädla pannan silfverhåren,
Göt godheten sitt ljus i själ, i blick.
Ty kraft och mildhet voro nu ej tvänne,
De hade sammansmält till ett hos henne,
Och hjertat ödmjukhetens prägel fick.
När solen sjönk, en qväll jag mins bland många;
Hon satt vid fönstret, njöt syrenens ånga,
Njöt än som till farväl en flägt af vår.
Hon satt allena, lutad, fridomgjuten.
Jag nalkades på tå.. . och låg der sluten
i hennes armar med en glädjetår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
