Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
ministerväsende, våra arbetare-förhållanden — öfverallt det
nästan oförtäckta, i grund och botten barbariska, förhållandet
mellan herre och slaf, mellan en förtryckande och en förtryckt
kast; öfverallt det ångestfulla valet mellan att vara slägga eller
städ. Hvad man lär oss, hvad vi erfara, hvad vi se omkring
oss — allt synes bevisa, att det icke finnes något tredje. Och
dock är det omöjligt att tänka sig ett djupare misskännande af
sanna förhållandet — och dock icke blott finnes, eller snarare,
år i verkligheten detta skenbara tredje det enda, det
ursprungliga förhållandet såväl i naturen som i menniskolifvet, hvilket
ju ock endast är ett stycke natur. Icke slägga eller städ; —
slägga och städ måste det heta, ty hvarje ting och hvarje menniska
är i hvart ögonblick båda delarne på en gång. Med samma
kraft, hvarmed släggan slår mot städet, slår städet släggan
tillbaka; — i samma vinkel, hvari bollen träffar väggen, slungar
väggen bollen tillbaka; just nätt och jemt så mycket ämne, som
växten hämtar ur elementerna, måste han återgifva elementerna —
och sammalunda i evigt enahanda öfver allt i naturen. Men
om naturen omedvetet lyder denna vexelverkningens stora lag
och just derigenom är ett kosmos och ej ett kaos, så skall
menniskan, hvars tillvaro lyder under alldeles samma lag, söka
komma till medvetande om denna lag, medvetet sträfva att
efterlefva den, och hennes värde stiger och faller i samma mån, som
hon med klart medvetande lefver i denna lag. Ty ehuru lagen
förblifver densamma, vare sig att menniskan är medveten om
den eller icke, så är detta dock icke detsamma för menniskan.
Der hon är medveten derom, der hon insett oskiljaktigheten,
solidariteten i menskliga intressen, nödvändigheten att på en
verkan en återverkan måste följa, der blomstra frihet, billighet
och rättvisa, hvilket allt, blott med andra ord är ett uttryck
för samma lag; der hon icke är medveten derom, der hon i sin
blindhet förmenar sig kunna missbruka sina medmenniskor, der
frodas slafveri och tyranni, vidskepelse och prestvälde, hat och
förakt i giftig yppighet. Hvilken naturmenniska skulle icke hellre
vara slägga än städ, så länge hon tror sig hafva fritt val i detta
hänseende? Men hvilken förnuftig menniska skulle ej gerna
afstå från att vara sliigga, sedan hon lärt sig inse, att hon icke
förskonas och icke kan förskonas från att vara städ, att hvarje
slag, hon gifver, äfven träffar hennes egen kind, att på samma
gång slaf-egaren korrumperar slafven, slafven ock korrumperar
slafegaren, och att på det politiska området förmyndaren förvandlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
