Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.324
Hvarthän Mr Bilia begaf sig och om han någonsin satte i
verket sitt hot att draga ut emot fienden, känner jag icke; men det
är icke troligt, tv folk kunna ej vara på två ställen samtidigt, och
han och hans vänner hade fullt upp att göra inom stadsportarne.
Den 31 Oktober försökte de störta regeringen, i December üjorde
de om försöket och den 24 Januari profvade de sin lycka för
tredje gången, väl ej med större framgång, men dock med större
ära, så till vida att företaget kostade ett antal menniskor lifvet,
hvilket alltid tar sig bra ut i tidningarnes berättelser. Vid
denna tid miste dock Mr Bilia sin plats, hans bataljon upplöstes
och obehagliga rykten kommo i svang om att regeringen ämnade
lägga vantarne på honom, när helst han kunde anträffas. Ryktet
var väl som alla sådana öfverdrifven ty nationalregeringeu skulle
velat göra en fluga, nej icke ens en preussare, för när, om
hon sluppit. Huru som helst inäste medborgaren Bilia hålla sig
undan, men trädde åter i dagen efter belägringens slut, och har,
som jag hört, blifvit väld att representera en vigtig demokratisk
valkrets i nationalförsamlingen. Kan han blott hålla sig på
tillräckligt afstånd från galgen, har den unge mannen alltså en
lysande framtid för sig, och det finns intet skäl hvarför ban icke
en vacker dag kan komma att upphöjas till premierminister,
president för republiken — eller hvar för icke kejsare, om det skulle
falla honom in?
Det öde, som träffat de öfriga personer jag här som
flyg-tigast tecknat, är måhända mindre afundsvärdt, kanhända också
mera, allt efter den synpunkt, hvarur man ser saken. Öfverste
Kerouel blef skjuten under belägringen tillika med femhundra
utaf hans åttahundra bretagnare. Unge Robach, med såret ännu
oläkt, men dock i stånd att lyfta ett gevär, rymde från sin
ambulans utan doktorns lof samma morgon som slaget vid Villiers
stod, och begrofs följande dag i den lilla bykyrkogården, hvilken
var allt för liten att rymma alla de fransmän, som den dagen
stupat. Doktorn sjelf dödades af en förirrad bomb, medan han
gick omkring bland de sårade på slagfältet vid Montretout; och
ungefär samtidigt läste jag i de flesta tidningar följande rader:
"Det gör oss ondt att nödgas tillkännagifva Madame la
Comtesse de Verveines död,. Hon afled den 15 af tyfusfeber i S:te
Rosemondrs ambulans, i en ålder af 28 år."
Hvad Mr Tricoche beträffar, hade jag ofta under den första
bistra vintermånaden sett honom, mager och blek, följa efter
ambulansvagnarne, för att efter tolf timmar, tillbragta med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
