Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.525
skrifta döende och uppsamla sårade på slagfälten, intaga sin måltid
af några uns hästkött och ett stycke svart bröd: "Godt nog ät
inig, som är född bondson", hörde jag honom en gång med ett
godmodigt småleende säga, och derpå, vänd till sin gamla
hushållerska, tillägga: "Kom ihåg, kära Virginie, att skicka det
återstående vinet till S:te Rosemondes ambulans i morgon; du
och jag få hädanefter nöja oss med vatten." Sedan hade jag
dock sällan träffat honom. Våra vägar lågo åt skiljda håll.
Min pligt, som tidningskorrespondent förde inig i alla kompassens
väderstreck, ständigt på rörlig fot och med pennan till hands;
och om jag då och då, under det jag på slagtältet vid den
sjunkande solens svaga strålar nedkastade några anteckningar i min
notebook, såg en skymt af den välkända gestalten med krusifix
och radband i handen, böjd öfver en blodig, på marken liggande
skepnad, sä hade vi dock å ömse sidor sällan tid till njer än
några i förbigående utbytta ord eller ett tyst bandslag. Dock
hörde jag fortfarande talas otn Mr Tricoche. Soldaterna nämnde
honom med en hos dem sällspord vördnad • generalerna önskade
att det funnits flera lika honom; "Bruti söner" svuro på att lian
var en Judas och förföljde honom olta på gatorna. Man sade
mig att hans ambulans alltid var full, och att de sårade der
blefvo bättre förplägade än annorstädes; ty, tillades det, pastorn
använder på dem allt hvad han egor, och snart skall det icke
finnas många styfver qvar af besparingarne på hans rika
inkomster såsom pastor i S:te Rosemonde. Den dagen då freden
undertecknades uppsökte jag Mr Tricoche.
Det var en solig dag. Paris tycktes jemförelsevis gladt —
gladt i känsla af att det värsta var öfverståndet. Öf verallt
begynte bodarne öppnas och de tilltäppta fönstren slås upp, och
framför ingången till S:te Rosemonde fann jag den "distinguerade
artisten" sysselsatt att leda aftäckandet af hans i jordsäckar
inhöljda älsklingsverk. Flaggan med det röda korset var redan
borta och de sårade afförda till de numera ej så öfverfulla
militärhospitalen. På porten sågs följande tillkännagifvande uppsatt:
"Denna kyrka öppnas till gudstjenst nästa söndag.
Pierre Chaml/onneau, Curé."
Pierre Chambonneau!" utbrast jag förvånad, och tillade,
vänd till artisten: "hvad har då blifvit af Mr Tricoche?"
"Ah! har ni inte hört det?" svarade han skrattande och
knäppte askan af sin cigarr. "Mr Tricoche har lemnat sin plats."
"Lemnadt — och af hvad orsak?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
