Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
I varens krans, som jorden klär till brud:
l blommans tår, som ler åt ljusets källa;
I fågelns flygt till stränder mera sälla;
I allt, i masken sjelf, som far med vingad skrud,
Den frälsta andens förebud,
Han ser en sinnrik dikt, en poesi — af Gud.»
I hela företeelsen af Franzén och hans diktareverksamhet
iir det väsendtligen två punkter, vid hvilka jag vill fästa
läsarens uppmärksamhet. Och den första af dessa är förhållandet
till modren. Det flyter så att säga en ständig ström af kärlek,
renhet och tro från hennes bröst in i sonens hjerta. Och då
han sedan med snillets gåfva bevingar allt ädelt, han af henne
ärft, och gör detsamma till en välsignelse för tusende och åter
tusende, ställer han i sjelfva verket både sin samtid och sin
efterverld i en tacksamhetsskuld, som blott få ana, en
tacksamhetsskuld till henne. Hvem kan räkna, huru många små barn
med förtjusning lyssnat till Franzéns små vaggvisor och öfriga
dikter om barndomens sorg och glädje? Hvem kan tälja, huru
mången yngling och jungfru af diktkretsen »Selma och Fauny»
för första gången med bäfvan anat, huru hög och huru djup
kärleken, den stora och odödliga kärleken är? Hvem kan räkna,
huru mången man och gubbe, huru mången sällskapskrets, som
vid gästabudsbordet sjungit Franzéns visor om vinet och glädjen,
känt en dittills ej anad oskuld och kyskhet lägga sin silkestygel uppå
nöjets ysterhet? Hvem kan räkna, huru mången uti anfäktelsens
stund funnit ord för sin bäfvan och ord för sin bön uti
Franzéns psalmer? Men för allt detta ger han sjelf i främsta
rummet sin moder äran, i det han aldrig tröttnar att prisa henne
för allt godt, som ban af henne insupit. Ja, ända inne i sin
gubbålder skrifver han följande rörande ord: »Ännu i mitt 75:te
år faller en tår ur mitt öga, då jag tänker på min mor och
minnes hennes ömhet och minnes den moderliga välsignelse, som
följt mig i all min lefnad.»
Vid sjutton och ett halft års ålder vann Franzén
magistergraden i Abo, men han längtade så efter att i sin moders glädje
få se den bästa belöningen för sin flit, att han sjelfva
promo-tionsdagen steg ombord och öfvergaf kamraternas fester för att
skynda till modren och stjuffadren i Stockholm.
Med en förtrolighet, som endast döden kunde afbryta,
omfattade han sin stjuffader och omfattades af honom på samma
sätt tillbaka. Under det lyckliga år, då han i stjuffadrens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
