Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
hvilade ut från studiernas mödor, skref han också några af sina
mest harmoniska och sköna dikter, såsom: »Menniskans anlete»
och »Den gamle knekten». Dessa dikter vunno till och med den
mot yngre förmågor skoniugslöst stränge Kellgrens bifall. Innan
vi gå att skärskåda dessa dikter, må vi i största korthet
öfverblicka det yttre af skaldens lefnad.
Efter att hafva idkat filosofiska studier i Uppsala, blef
Franzén docent i Abo. Han blef sedan erbjuden en plats vid
Konung Gustaf Ill:s hof och titel af konungens handsekreterare,
men afslog detta anbud lika mycket af böjelse som blygsamhet.
I stället vidgade han sin blick både genom inländska och
utländska resor. Sålunda besökte han en sommar de natursköna
trakterna kring det inre Finlands stora sjöar Päjäne och Saimen, och
han gjorde denna resa i sällskap med den store Porthan.
Följande år fick han tillfälle att såsom lärare för en ung Bremer
företaga en stor utländsk resa. Att denne Bremer har varit en
yngling af mer än vanlig begåfning, torde vara förlåtligt om vi
antaga, helst som han sedan blef fader till den snillrika
författarinnan, som gjorde fädernenamnet kändt och berömdt öfver
hela verlden. Denna resa företogs 1795 och sträckte sig till
Danmark, Tyskland, Frankrike och England. I Danmark blef
han åsyna vittne till den förfärliga eldsvåda, som natten mellan
den 6:te och 7:de Juni ödelade en stor del af Köpenhamn, och i
Paris röjde ban granneligen, huru en hemsk glöd, när som helst
färdig att blossa upp i nya förhärjande lågor, ännu glimmade
under askan af den stora revolutionens brand. Sina minnen
från denna resa har han samlat i det trettio år senare författade
skaldestycket »Julie de Sant Julien». Vid Franzéns återkomst
till fosterlandet gjordes förnyade bemödanden att qvarhålla
honom i Stockholm, men han följde sitt hjertas kallelse och
fortsatte sin bana såsom akademisk lärare i Äbo. Något senare
vann han den svenska akademiens stora pris för sin sång öfver
Creutz. I Januari 1798 företog han en resa till det aflägsna
inödernehemmet, men ej ens under resans besvärligheter hvilade
hans skapande diktarande; ty midt under färden författade han
stycke för stycke sin fina lärodikt »Emilie eller en afton i
Lappland». Hvad han på dagen i sin släda uttänkte, nedskrefs vid
nattqvarteren — »ett vinterstycke således både till sitt innehåll
och ^sin uppkomst», säger Grafström. Under denna resa
sammanträffade han också med den »Lilly», hvilken följande år blef
hans maka, och hos hvilken han redan från första stunden tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
