Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Selma och sedan en annan till Fanny. Det är känslan sjelf i de
metamorfoser, i de utvecklingar, hon genomgår, hvilken skalden
målat. Det är mycket möjligt, att Franzéns hjerta verkligen af
en ungdomlig låga eldats till dessa sköna sånger; men det är
ingen nödvändighet, att Selma och Fanny äro skilda
personligheter, med skilda drag, hvilka olika tilltalat honom. Han säger
på ett ställe, att »Fanny Selmas dotter är»; och upphäfver
dermed hvarje möjlighet, att det är två verkliga qvinnor, på hvilka
han syftar. Men olikheten är den, att Selma är kärleken i hans
jordiska form, visst icke fallen eller fläckad, men sådan han är,
då han för ädla sinnen görer jorden till ett paradis; då deremot
Fanny är kärleken, allt mera hög och andlig vorden, kärleken i
det skedet, då han afsäger sig det jordiska, lefver blott för eviga
ting, lyfter oss mot himlen. Som yngling, säger han, sjöng jag
om Selma; men gammal vorden såg jag kärleken i Fanny lik
ett barn, som framgick i templet.
»Dess själ var ej pä jorden,
Ej mera än dess blick.
Här nere himlen vara
Jag tyckte vid den förras syn;
Men denna underbara
Upplyfte mig till skyn.
Jag lärde af dem bilda,
Hvad dubbel skönhet lifvet har.
Vi henne dubbel skåda:
En blir hon, som hon var.
När jag åt dalen blickar,
Ett Edén jag vid källan ser,
Der Selma står och nickar
Emot sin bild och ler.
Men uppåt vändt, mitt öga
Ser bergets glans, dit Fanny gar
Och tillber i det höga,
Och sjelf förklarad står.
Förlikas ej de tvenne?
Jo, Fanny Selmas dotter är;
Men modren efter henne
1 tårar stannar här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
