Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Vid bergets fot hon somnar,
Och drömmer hvad hon ej har sett.
När all tiug sig- fullkomnar,
Bli jord och himmel ett.»
De gamla, af alla stånd och klasser, hvilka lefvat ett långt
och lyckligt lif tillsammans, förstå säkert väl, hvad skalden
menar. Ty det gifves en punkt i utvecklingens kedja, då det
jordiska börjar vika allt mer åt sidan, då tecken både uti kropp
och själ börja gifva tillkänna, att man måste beställa om sitt
hus, omgjorda sig och vara redo att börja vandringen till en
annan verld, till en annan verklighet. Då skall kärleken uti
Fannys gestalt vara oss en ledsven, då röjes det, om vår böjelse
varit något annat än ett blott jordiskt tycke.
Men hvad som för de fleste kommer efter hvart annat i
tiden, är för de ädlaste bland menniskor samtidigt, ja ett. Hvad
som är det skönaste och mest himmelska uti Franzéns diktkrets,
är också just detta, att Fanny är lika ung som Selma, att Fanny
uti viss mening står för hans inre blick såsom tvillingssyster till
Selma, ehuru hon uti annan mening säges vara hennes dotter.
Med denna uppfattning af sångerna till Selma och Fanny
skola vi skärskåda några af de skönaste. I den törsta
utbrister skalden:
«Selma! det var du, som sedan
Blef min sångmö och min vän;
Du, så skön på afstånd redan,
Som nu kommer der igen.
Sätt dig här och hör mig spela;
Men se icke på mig så:
Eljes mina toner fela;
Dock, de fela nog ändå.
Sjöng jag med ditt blyga snille,
Ditt oskyldiga behag,
Skatter jag förakta ville,
Kungars nåd försmådde jag.»
Den andra sången är den odödliga lofsång öfver Guds
beläte på jorden, hvilken bär till öfverskrift »Menniskans anlete».
Han börjar med en skildring af den opersonliga skapelsens
herrlighet. Men, ej mättad af denna fortfar skalden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
