Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
tihg mellan djur och menniska. Det enda som återstår, blir då
att låta henne sväfva i tomma rymden utan fäste såsom hans
skugga.
Förf. öfvergår derpå till qvinnan, »denna lilla stackare», som var
lemnad utan fotfäste i lifvet. I denna sin omyndighetstid, säger
förf., hade qvinnan ett annat namn; hon kallades åk fruntimmer,
en öfversättning af det tyska ordet »Frauenzimmer» hvilket
återigen icke kan betyda annat än qvinnorum, eller jungfrubur såsom
det hette i forna dagar. Genom en obegriplig begreppsförvirring
begagnade man nu detta saknamn till att beteckna det lefvande
väsen, som vi nu kalla en qvinna. Såtillvida passa dessa tvänne —
»skapelsens herre» och »fruntimret»—bra tillsammans som de voro
samtidiga; just då hans sjelfkänsla så uppsvällt att han icke ville
inrymma henne någon plats bredvid sig, hade å andra sidan, hon
förtunnats till ett skuggaktigt begrepp, betecknadt med ett ord
som ursprungligen betyder något liflöst. Förfm till »Amtmandens
Döttre» ger i sin »Jomfru Bott» en förträfflig typ af en dylik
fruntimmerstillvaro.
»Jfr. Bott sidder lidt tilside fra de Øvrige, og selv dette, at
hun holder sig i Skyggen, er betegnende for hende. Hun er et
Skyggebillede i Livet, og har aldrig gjort Fordring paa Andet
og har aldrig været agtet for Andet. Hvem ser efter Silhouetterne
paa Væggen, naar der er Malerier i Stuen! For tiden er hun i
Huset hos Fru Edeltorp, i hvad Egenskab er ikke let at sige.
Som Selskaberinde kan det neppe være, da hun er i den pinligste
Grad taus og negativ i al sin Væren. Ingen Dødelig har endnu
nogensinde hort hende udtale en frivillig, selvstændig Mening om
nogen Ting, og skrider man, trykket af denne forstokkede
Passivitet, engang til at udæske en saadan, saa kan man regne paa,
at den er et Ekko af en tilfældig, sidst udtalt Anskuelse, fattet
saa telegrafisk som muligt og ledsaget af et Blik, som om hun
bønfaldt om Tilgivelse for en saadan ubeskeden Anmasselse.»
Äfven i Wergelands uyligeu utgifna brefvexling återfinner
man en likartad skildring: »Går det an», skrifver Fredrika
Bremer till honom 1840, »att skildra en ung norsk flicka som
intresserar sig för något annat än sidenband och smörgås?» —
»Nej», svarar Wergeland, »det kan ikke gaa an.» Han hade sjelf
varit närvarande i ett sällskap, »hvor en af Damerne havde gjort en
Bemærkning, som røbede et tænkende Væseu, og da havde
Herrerne tydeligt vist, at de havde en pinlig Fornemmelse, og
Damerne havde faaet en ren Skræk. Begge Parter havde
aaben-Tidskrift för Hemmet. 14:de årg. 3:e häftet. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
